PreussenElektra är en elleverantör som i Tyskland driver över 25 konventionella kraftverk och kärnkraftverk samt ett distributionsnät för el genom högspänningsledningar.
I en tysk lag från år 1990, som ändrades år 1994 och 1998 ("Stromeinspeisungsgesetz"), föreskrivs en skyldighet för offentliga elförsörjningsföretag (vilket begrepp omfattar företag både inom den privata och den offentliga sektorn) att köpa el från förnybara energikällor, bland annat vindenergi, som produceras inom deras försörjningsområde, och detta till minimipriser som överstiger denna els faktiska ekonomiska värde.
Kommissionen, som år 1990 hade underrättats av den tyska regeringen om förslaget till lagens ursprungliga version, hade då lämnat sitt tillstånd till det anmälda lagförslaget, efter att den hade konstaterat att detta förslag var förenligt med målen för Europeiska gemenskapernas energipolitik.
Dessa regler ändrades år 1998, då det infördes ett system om fördelning av de merkostnader som orsakades av denna inköpsskyldighet mellan elförsörjningsföretagen och elförsörjningsföretagen i föregående distributionsled.
Såsom ett regionalt elförsörjningsföretag i delstaten Schleswig-Holstein är Schleswag skyldigt att köpa all el som produceras från förnybara energikällor inom företagets försörjningsområde. Denna inköpsskyldighet medförde merkostnader som ökade från 5,8 miljoner DEM år 1991 till cirka 111,5 miljoner DEM år 1998.
I enlighet med den ersättningsreglering som föreskrivs i den tyska lagen krävde Schleswag av PreussenElektra ersättning för vissa betalningar som Schleswag redan hade gjort för att uppfylla sin inköpsskyldighet.
PreussenElektra väckte talan vid Landgericht Kiel om återbetalning av 500 000 DEM. Detta belopp motsvarade den summa som PreussenElektra hade betalat till Schleswag som ersättning för merkostnaderna på grund av Schleswags inköp av vindenergi. Enligt PreussenElektra strider nämligen denna betalning mot gemenskapsrätten, eftersom kravet på betalning är grundat på en ändring av regler om statligt stöd som inte anmäldes till kommissionen.
Den tyska domstol vid vilken målet är anhängigt har ställt följande frågor till Europeiska gemenskapernas domstol: Utgör lagändringen en ändring av statligt stöd i den mening som avses i gemenskapsrätten? Strider de införda reglerna mot förbudet av kvantitativa importrestriktioner?
Domstolen har inledningsvis erinrat om att sådant stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med fördraget.
Alla fördelar som en stat tilldelar utgör dock inte statligt stöd. Det är endast stöd som direkt eller indirekt tilldelas med hjälp av statliga medel som utgör stöd i den mening som avses i fördraget.
Enligt domstolen medför varken den lagstadgade skyldighet som infördes genom den tyska regleringen eller fördelningen av den ekonomiska bördan mellan de privata elförsörjningsföretagen och de privata nätoperatörerna i föregående distributionsled någon direkt eller indirekt överföring av statliga medel.
Enligt domstolen kan inte den omständigheten att inköpsskyldigheten föreskrivs i lag och ger vissa företag en obestridlig fördel ge regleringen karaktär av ett statligt stöd i den mening som avses i fördraget.
Domstolen har i övrigt konstaterat att denna reglering åtminstone potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen. Regleringen skall emellertid särskilt tjäna miljöskyddsändamål, eftersom den bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser. Målet med denna reglering tillhör således gemenskapens prioriterade mål.
Under dessa omständigheter och mot bakgrund av gemenskapsrättens nuvarande stadium rörande elmarknaden anser domstolen att den tyska regleringen inte strider mot principen om fri rörlighet för varor.
Endast för massmedia Inofficiellt dokument som inte är bindande för domstolen
Detta pressmeddelande finns tillgängligt på samtliga officiella språk
För ytterligare upplysningar var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int, eller kontakta Steen Hjelmblink, tel. +352 4303 3651, fax +352 4303 2033.