Det beslutades att Rudy Grzelczyk inte längre skulle beviljas denna sociala förmån från den 1 januari 1999. Det behöriga ministeriet motiverade sitt beslut med att personen i fråga var studerande.

När existensminimumbidraget infördes år 1974 var det i princip förbehållet myndiga belgiska medborgare som var bosatta i Belgien och som saknade tillräckliga tillgångar. År 1987 utvidgades rätten till existensminimumbidraget till att gälla i synnerhet de personer som omfattas av tillämpningsområdet för gemenskapsförordningen om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen från år 1968.

Rudy Grzelczyk väckte talan vid behörig belgisk domstol (Nivelles) mot CPAS beslut av den 29 januari 1999 att inte längre bevilja honom existensminimumbidrag.

Tribunal du travail de Nivelles har till Europeiska gemenskapernas domstol hänskjutit frågan huruvida den belgiska lagstiftningen är förenlig med gemenskapsrätten: Utgör fördraget - och särskilt principerna om europeiskt medborgarskap och icke-diskriminering i fördraget - hinder för att rätten till en social förmån enligt ett icke-avgiftsfinansierat system underställs villkoret att medborgare i andra medlemsstater (i detta fall en fransk studerande) skall betraktas som arbetstagare, när detta villkor inte uppställs för värdmedlemsstatens egna medborgare (i detta fall belgiska studerande)?

Domstolen påpekar först att existensminimumbidraget faktiskt utgör en social förmån och att en belgisk studerande som befinner sig i samma situation som Rudy Grzelczyk skulle anses uppfylla de nödvändiga villkoren för att erhålla förmånen. Domstolen anser således att Rudy Grzelczyk har utsatts för diskriminering enbart på grund av nationalitet. Inom fördragets tillämpningsområde är emellertid sådan diskriminering förbjuden enligt EG-fördraget.

Domstolen anser att utövandet av grundläggande friheter som följer av fördraget och i synnerhet utövandet av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, vilken följer av fördragets bestämmelser om europeiskt medborgarskap, innefattas bland de situationer som faller inom fördragets tillämpningsområde. Ställningen som medborgare i Europeiska unionen är avsedd att vara den grundläggande ställningen för medlemsstaternas medborgare så att dessa skall kunna få identisk behandling i rättsligt hänseende, oberoende av deras nationalitet, på de områden som omfattas av gemenskapsrätten

Sedan unionsmedborgarskapet infördes genom Fördraget om Europeiska unionen, vilket trädde i kraft den 1 november 1993, kan inte unionsmedborgare som bedriver universitetsstudier i en annan medlemsstat än den där de är medborgare fråntas möjligheten att åberopa förbudet mot all diskriminering på grund av nationalitet.

Domstolen erinrar om att medlemsstaterna visserligen kan kräva att studerande, som vill åtnjuta rätt till bosättning i landet i fråga, intygar att de - för sig själva och i förekommande fall för sina familjemedlemmar - har tillräckliga tillgångar, i enlighet med ett gemenskapsdirektiv, för att undvika att de utgör en orimlig börda för det sociala bidragssystemet i värdmedlemsstaten.

Enligt domstolen skall denna bedömning emellertid göras vid den tidpunkt när förklaringen avges. Domstolen tillägger att en studerandes ekonomiska situation kan förändras med tiden av skäl som ligger utanför dennes kontroll och att bestämmelserna i gemenskapsdirektivet således inte gör det omöjligt för studerande att därefter utnyttja det sociala bidragssystemet i värdmedlemsstaten.

Under dessa omständigheter anser domstolen att bestämmelserna om icke-diskriminering och om europeiskt medborgarskap utgör hinder för att rätten till en social förmån enligt ett icke- avgiftsfinansierat system underställs ett villkor, när det inte krävs att värdmedlemsstatens egna medborgare uppfyller detta villkor.

I motsats till vad den belgiska regeringen hade yrkat, begränsar domstolen inte domens rättsverkningar i tiden: bestämmelserna om unionsmedborgarskap är tillämpliga sedan Fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla officiella språk. För domen i dess helhet, se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int , cirka kl. 15.00 idag För ytterligare upplysningar, var vänlig kontakta Steen Hjelmblink, tel. +352-4303 3651, fax. +352-4303 2033.