Dessa tre avtal har till syfte att tillhandahålla en lämplig ram för dessa tre staters anslutning till Europeiska unionen. Samtliga avtal innehåller därför bestämmelser om rörlighet för arbetstagare, etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster.

I avtalen föreskrivs bland annat att det är förbjudet att på grund av nationalitet diskriminera medborgare från dessa tre stater som utövar verksamhet som egenföretagare och som etablerar och leder företag. Sådana personer skall nämligen behandlas lika förmånligt som medlemsstaternas företag och medborgare.

Förenade kungariket anpassade sin utlänningslagstiftning (Immigration Rules, antagna år 1994) till följd av ikraftträdandet av nämnda avtal med länderna i Central- och Östeuropa. I Immgration Rules uppställs särskilda villkor för att personer som har för avsikt att utöva verksamhet i enlighet med dessa avtal skall kunna erhålla uppehållstillstånd.

De tre målen rör förfaranden som inletts av polska, tjeckiska och bulgariska medborgare gentemot de brittiska myndigheterna.

Wieslaw och Elzbieta Gloszczuk är polska medborgare. De erhöll år 1989 respektive år 1991 (innan associeringsavtalet trädde i kraft) tillstånd att resa in i Förenade kungariket som turister. I deras inresevisum angavs uttryckligen att de inte fick inneha en anställning, bedriva näringsverksamhet eller utöva verksamhet som egenföretagare. De lämnade inte Förenade kungariket när deras inresevisum gick ut och vistades således olagligt i landet. År 1993 födde Elzbieta Gloszczuk ett barn. Paret ansökte därefter om uppehållstillstånd, varvid Wieslaw Gloszczuk påstod att han år 1995 hade etablerat sig som egenföretagare inom byggsektorn. Secretary of State avslog deras ansökningar med motiveringen att associeringsavtalet endast var tillämpligt på personer som vistades lagligt i landet.

Julius Barkoci och Marcel Malik ansökte om politisk asyl i Förenade kungariket år 1997. De uppgav att de var romer från Tjeckien. Deras ansökningar avslogs. De ansökte även om etableringstillstånd i Förenade kungariket år 1998 med stöd av associeringsavtalet, Julius Barkoci såsom egenföretagare inom trädgårdssektorn och Marcel Malik såsom egenföretagare inom städsektorn. Myndigheterna gick då med på att behandla deras ansökningar som ursprungliga ansökningar om inresetillstånd, trots att de redan befann sig i Förenade kungariket. Myndigheterna avslog deras ansökningar med motiveringen att det inte hade styrkts att deras planerade verksamhet var ekonomiskt lönsam och inte heller att de verkligen var egenföretagare.

Eleanora Ivanova Kondova, veterinärstuderande från Bulgarien, erhöll år 1993 tillstånd att inresa i Förenade kungariket i form av ett engångsvisum för att vistas där som jordbruksarbetare under tre månader. Trots att hennes ansökan om politisk asyl avslogs stannade hon kvar i Förenade kungariket när hennes ursprungliga inresetillstånd gick ut. Eleanora Ivanova Kondova medgav att hennes avsikt hade varit att vilseleda de brittiska myndigheterna vid ankomsten till Förenade kungariket och att ansöka om politisk asyl där. Eleanora Ivanova Kondova påbörjade verksamhet som städerska i eget företag och ansökte år 1996 om uppehållstillstånd i Förenade kungariket med stöd av bestämmelserna i associeringsavtalet, detta trots att hon hade rest in olagligt i landet. Hon hade tidigare gift sig med en medborgare i Republiken Mauritius, som innehade ett permanent uppehållstillstånd, och gjorde gällande att hennes make kunde försörja henne. Eleanora Ivanova Kondovayrkade ersättning för den skada som åsamkats henne genom att hon förvägrats sina direkt tillämpliga rättigheter enligt associeringsavtalet.

High Court of Justice (England and Wales), Queen's Bench Division (Divisional Court), där tvisterna mellan de ovannämnda personerna och de brittiska myndigheterna är anhängiga, har ställt frågor till EG-domstolen för att få klarhet i huruvida den etableringsrätt som föreskrivs i associeringsavtalen är direkt tillämplig samt vilken omfattning denna rätt har.

Domstolen erinrar inledningsvis om att associeringsavtalen har till syfte att främja handel och harmoniska ekonomiska relationer mellan parterna för att på så sätt utveckla välstånd i de ifrågavarande staterna och att underlätta deras framtida anslutning.

Domstolen anser att medlemsstaternas myndigheter förblir behöriga att inom de gränser som uppställs i associeringsavtalet tillämpa den nationella lagstiftningen om inresa, vistelse och etablering.

Domstolen anser emellertid att den icke-diskrimineringsprincip som polska, tjeckiska och bulgariska medborgare, som i någon av Europeiska unionens medlemsstater önskar utöva verksamhet som egenföretagare eller etablera och leda bolag som de faktiskt kontrollerar, kan göra gällande är direkt tillämplig. Den princip som härigenom fastställs är nämligen tillräckligt precis och ovillkorlig för att kunna tillämpas av de nationella domstolar som skall pröva de berörda enskildas rättsliga ställning. Enligt associeringsavtalen har dessa medborgare således en rätt att etablera sig, det vill säga en rätt att utöva verksamhet som egenföretagare inom industri, handel och hantverk och verksamhet inom något av de fria yrkena.

Domstolen erinrar om att den i tidigare rättspraxis har fastställt att EG-fördraget medför en av etableringsrätten följande rätt till inresa och vistelse för medlemstaternas medborgare.

Domstolen anser emellertid att polska, tjeckiska och bulgariska medborgares rätt till inresa och vistelse inte är oinskränkt och att utövandet av denna rätt kan begränsas i medlemsstaternas bestämmelser. De nationella utlänningsbestämmelserna får emellertid inte medföra att de fördelar som dessa medborgare kan få av den etableringsrätt som följer av associeringsavtalen upphävs eller begränsas.

Domstolen har således, som svar på frågorna huruvida den nationella utlänningslagstiftningen är förenlig med bestämmelserna i de tre berörda associeringsavtalen, fastställt följande:

- En medlemsstat får inte neka en medborgare från någon av de tre länderna som vill etablera sig i denna stat inrese- och uppehållstillstånd, på grund av hans nationalitet eller bosättningsland eller därför att det i den nationella rättsordningen föreskrivs en begränsning av invandringen. Inte heller får medlemsstaten uppställa villkor för utövandet av rätten att påbörja förvärvsverksamhet som egenföretagare med hänsyn till ekonomiska överväganden kopplade till arbetsmarknaden.

- Det är nödvändigt att fastställa att de personer som omfattas av bestämmelserna i associeringsavtalen verkligen har för avsikt att i värdmedlemsstaten utöva verksamhet som egenföretagare och inte som arbetstagare. Det är därför förenligt med associeringsavtalen att inrätta en nationell ordning med förhandskontroll av vad sökandens planerade verksamhet exakt går ut på (vilket innebär att man genom noggranna undersökningar utvärderar om sökanden har tillräckliga ekonomiska tillgångar och rimliga framgångsutsikter).

- En medborgare från Polen, Tjeckien eller Bulgarien som har för avsikt att påbörja förvärvsverksamhet som arbetstagare eller egenföretagare i en medlemsstat, men som kringgår gällande kontroller genom att oriktigt uppge att han skall resa till denna stat som turist, omfattas således inte av det skydd som han anses ha på grundval av associeringsavtalen. En medlemsstat har då rätt att avslå en sådan medborgares etableringsansökan och kräva att han inger en ny formellt riktig ansökan, genom att ansöka om inresevisum vid de behöriga myndigheterna i sin ursprungsstat eller i ett annat land, under förutsättning att dessa åtgärder inte medför att han förhindras att därefter erhålla en prövning av sin situation.

- De nationella myndigheterna får emellertid inte agera på ett sätt som skadar själva innehållet i sådana medborgares rätt till inresa, vistelse och etablering eller som kränker deras grundläggande rättigheter (såsom rätten till skydd för familjelivet och rätten till skydd för egendom) som följer av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk. För domarna i deras helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int , cirka kl. 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Fionnuala Connolly, tel. +352-43 03 33 55, fax +352-43 03 25 00.