Europeiska gemenskapernas kommission mot Spanien (C-12/00) och Europeiska gemenskapernas kommission mot Italien (C-14/00)

VAROR MÄRKTA CHOKLAD INNEHÅLLER INTE ALLTID ENDAST KAKAOFETT

Europeiska gemenskapernas kommission anser att de italienska och spanska bestämmelserna utgör ett hinder mot den fria rörligheten för varor som strider mot gemenskapsrätten och har yrkat fastställelse av att dessa stater åsidosatt EG-fördraget.

Generaladvokat Siegbert Alber har idag meddelat sitt förslag till avgörande

Generaladvokatens förslag är inte bindande för domstolen. Generaladvokaternas uppgift är att helt självständigt ge domstolen ett förslag till juridisk lösning av det mål som prövas av domstolen.

Generaladvokaten har först påpekat att ett gemenskapsrättsligt direktiv från 1973 visserligen innehåller en bestämmelse om användningen av beteckningen "choklad", men utan att det fastställs i vilken omfattning produkter, som förutom kakaofett även innehåller andra vegetabiliska fetter, får säljas under beteckningen "choklad". En sådan bestämmelse infördes först genom ett gemenskapsrättsligt direktiv år 2000, vilket medlemsstaterna är skyldiga att införliva med sin nationella rätt före augusti 2003 och vilket därför inte kan tillämpas på förevarande tvist.

Generaladvokaten har angett att medlemsstaterna enligt EG-domstolens rättspraxis visserligen har behörighet att reglera områden som endast är delvis harmoniserade. Dessa nationella bestämmelser måste emellertid vara förenliga med EG-fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor.

Den italienska och den spanska bestämmelsen tvingar de tillverkare som är etablerade i andra medlemsstater att ändra sammansättningen av sina produkter som lagligen tillverkas under beteckningen "choklad" i andra medlemsstater, om de vill sälja dem i Italien och Spanien under beteckningen "choklad". Enligt generaladvokaten inskränker dessa båda nationella bestämmelser därmed tillträdet till den spanska och den italienska marknaden för varor som lagligen tillverkats i andra medlemsstater och förhindrar följaktligen deras fria rörlighet inom gemenskapen.

Att sådana produkter kan säljas med beteckningen "chokladersättning" medför inte någon annan bedömning, eftersom det ändå finns en möjlighet att konsumenten inte betraktar sådana produkter som fullvärdiga utan anser att de är sämre än produkter som är märkta "choklad".

Generaladvokaten anser inte att hindret för den fria rörligheten för varor är berättigat med hänsyn till konsumentskyddet, vilket åberopats av Italien och Spanien. Förbudet att sälja produkten under beteckningen "choklad" och möjligheten att sälja produkten som "chokladersättning" är visserligen ägnat att skydda de spanska och italienska konsumenterna från att vilseledas. Förbudet är emellertid inte det minst ingripande sättet att klargöra för konsumenterna att produkten innehåller andra vegetabiliska fetter än kakaofett. Domstolen har i liknande fall, vilka rörde sammansättningen av produkter, ansett att det räcker med en märkning för att tillvarata konsumenternas intressen.

I detta sammanhang har domstolen alltid utgått från en normalt upplyst konsument av vilken man kan förvänta och även kräva att han självständigt samlar information. Man kan således utgå från att en konsument, vars beslut att köpa avgörs av produkternas sammansättning, först läser innehållsförteckningen.

Generaladvokaten har visserligen hänvisat till att domstolen har dragit gränsen för vad som kan åstadkommas genom en lämplig märkning vid det fall då en aktuell produkts sammansättning har ändrats väsentligt. Ett sådant fall skulle kunna motivera ett förbud att använda en beteckning.

Enligt generaladvokaten skall kakaofett ses som en "väsentlig ingrediens" i choklad i den mening som avses i det gemenskapsrättsliga direktivet från 1973. De produkter som inte får säljas under beteckningen choklad i Italien och Spanien uppfyller emellertid det i direktivet föreskrivna kravet på ett minsta innehåll av kakaofett. Generaladvokaten anser därför att tillsatsen av andra vegetabiliska fetter i en omfattning av upp till 5 procent inte kan leda till en väsentlig förändring av denna produkts sammansättning.

Generaladvokaten anser sammanfattningsvis att en lämplig - tillräckligt tydlig - märkning av produkterna inkräktar i mindre grad på den fria rörligheten för varor. Mot bakgrund härav är den spanska och den italienska bestämmelsen oproportionerlig, och den fastställda begränsningen av den fria rörligheten för varor är därför inte berättigad.

Det skall än en gång påpekas att detta mål skall avgöras enligt direktivet från 1973, i vilket det inte har reglerats i vilken omfattning produkter som förutom kakaofett även innehåller andra vegetabiliska fetter får säljas under beteckningen "choklad", men att det däremot finns en bestämmelse i direktivet från år 2000 (vilket först är tillämpligt från år 2003), som tillåter tillsats av andra vegetabiliska fetter med upp till 5 procent.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk. För förslaget i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int , cirka kl. 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Fionnuala Connolly tel. +352-43 03 33 55, fax. +352-43 03 27 31.