År 1990 upprättades, genom olika åtgärder som rådet och kommissionen vidtagit, ett program för bekämpning av bovin spongiform encefalopati (BSE), vilket alltjämt är i kraft. Den 27 mars 1996 beslutades att all export av nötkött och produkter framställda av nötkött från Förenade kungariket skulle förbjudas, till följd av upptäckten av ett möjligt samband mellan BSE och en variant av Creutzfeldt-Jacobs sjukdom, en sjukdom som drabbar människor. Åtgärder för att upphäva detta embargo har successivt vidtagits sedan juni 1998.

De produkter som först berördes av upphävandet av embargot var nötkött och nötköttsprodukter från djur som slaktats i Nordirland, som kunde exporteras inom ramen för ett program för djurbesättningar med exportintyg (ECHS). I ett beslut av den 25 november 1998 fastställdes sedan villkoren för export av nötkött och nötköttsprodukter från Förenade kungariket som omfattades av ett system som byggde på djurens födelsedatum (Date-Based Export Scheme - DBES) Bestämmelserna i detta system tar sikte på identifieringsmöjligheter och spårbarhet. Endast de djur som är födda efter den 1 augusti 1996, då bruket av kött- och benmjöl förbjöds, och vars moder och ursprungsbesättning kan spåras får exporteras enligt DBES-systemet.

Den 23 juli 1999, efter att ha kontrollerat att skyddsbestämmelserna tillämpades på ett riktigt sätt, fastställde kommissionen att embargot mot import av nötkött och produkter av nötkött från Förenade kungariket till övriga medlemsstater skulle upphävas från och med den 1 augusti 1999.

Frankrike tillämpade inte detta beslut, utan medgav endast transitering av brittiskt nötkött på dess territorium. Frankrike grundade sitt ställningstagande på ett yttrande från Agence française pour la sécurité sanitaire des aliments (Franska livsmedelsbyrån).

            - 2 -

Kommissionen väckte den 4 januari 2000 talan vid Europeiska gemenskapernas domstol om fastställande av att den franska regeringen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten genom att inte från och med den 1 augusti 1999 tillåta försäljning av brittiskt nötkött som uppfyllt villkoren i gemenskapsrätten i Frankrike.

Kommissionen hävdade att det datum för återupptagande av exporten som fastställts i gemenskapens beslut var bindande för medlemsstaterna, och att dessa inte kunde gömma sig bakom tvivel eller tolkningssvårigheter för att motivera sin underlåtenhet att inte tillämpa dessa beslut. Den anförde vidare att eftersom produkterna i fråga är föremål för en gemenskapsrättslig harmonisering som utgör ett sammanhängande och uttömmande system vars syfte är att garantera människors och djurs hälsa var embargot inte motiverat.

Den franska regeringen anförde i synnerhet att DBES-systemets bristande tillförlitlighet, frånvaron av gemenskapsrättsliga bestämmelser om harmonisering avseende märkning och stämpling och de bristfälliga möjligheterna att på medlemsstaternas territorium spåra brittiskt nötkött och nötköttsprodukter, vilka inte genomgått tillfredsställande kontroller för upptäckt av smitta, medförde att embargot inte kunde upphävas.

Domstolen tolkar detta ifrågasättande av DBES-systemets effektivitet som en invändning om att besluten om inrättande av detta system är ogiltiga. Det hade emellertid enligt domstolen ankommit på den franska regeringen att, inom den föreskrivna tiden, väcka talan enligt förfarandet för prövning av giltigheten av gemenskapens rättsakter (såväl i fråga om beslutet om att inrätta DBES-systemet som beslutet av den 23 juli 1999 om att upphäva embargot). Invändningen om ogiltighet kan inte prövas inom ramen för ett mål om huruvida denna medlemsstat gjort sig skyldig till fördragsbrott.

Vad avser möjligheterna att spåra produkter, en grundläggande förutsättning för DBES-systemet som Frankrike menade inte var uppfylld, framhåller domstolen att spårbarheten oundgängligen måste säkerställas fram till försäljningsstället, för att möjliggöra att ett parti som innehåller ett djur som inte uppfyller villkoren i DBES-systemet kan återkallas.
Spårbarheten var emellertid inte säkerställd när kommissionens beslut om att upphäva embargot fattades den 23 juli 1999, i synnerhet avseende sådana nötköttsprodukter och produkter som omfattas av DBES-systemet som styckats, bearbetats eller omförpackats.
Frankrike, Förenade kungariket och kommissionen undertecknade den 24 november 1999 ett samarbetsavtal, enligt vilket produkter som sändes direkt till Frankrike skulle kunna bli föremål för en specifik identifiering. Övriga medlemsstater skulle vidta bindande åtgärder för att säkerställa att allt nötkött eller alla nötköttsprodukter från Förenade kungariket stämplades eller märktes, och för att produkten skulle förbli stämplad eller märkt på detta sätt efter styckning, bearbetning eller omförpackning på dess territorium. Denna förbättring av systemet för spårbarhet skulle åstadkommas genom samarbete mellan medlemsstaterna, varav vissa klart sagt ifrån att de inte hade för avsikt att införa en särskild kontrollstämpel för brittiskt nötkött.
Gemenskapslagstiftningen om spårbarhet enligt DBES-systemet var i själva verket inte tvingande. Andra gemenskapsförordningar medförde endast en möjlighet för medlemsstaterna att införa ett system för märkning av nötkött. Det var först den 17 juli 2000 som ett fullständigt system för spårbarhet och obligatorisk märkning infördes, vilket är tillämpligt på djur som slaktats från och med den 1 september 2000.
Vid den tidpunkt när kommissionen fattade beslut om att upphäva embargot ankom det således på medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för märkning och spårbarhet.

Domstolen konstaterar på denna punkt att de argument som Frankrike anfört är relevanta såvitt avser sådana produkter som omfattats av DBES-systemet som har styckats, bearbetats eller omförpackats på en annan medlemsstats territorium för att därefter exporteras till Frankrike utan att någon särskild märkning genomförts som skulle göra det möjligt att vid behov återkalla ett parti. Domstolen konstaterar att kommissionen i alla händelser inte har visat att den franska regeringen motsatt sig import av allt nötkött eller alla nötköttsprodukter från andra medlemsstater på denna grund, och ogillar talan på den punkten.

            - 3 -

Beträffande produkter som omfattas av DBES-systemet och som varit korrekt stämplade eller märkta fastställer domstolen däremot att Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten genom att inte tillåta försäljning av sådana produkter på sitt territorium. Bestämmelserna om spårbarhet hade nämligen funnits sedan den 1 juni 1998, det vill säga sedan ECHS-programmet infördes. Genom samförståndsförklaringen av den 24 november 1999 har Frankrike fått fullständig information om omfattningen av sina skyldigheter, och således kunnat säkerställa spårbarheten för produkter som sänts direkt från Förenade kungariket till Frankrike. Den franska regeringen var skyldig att efter en rimlig tidsfrist upphäva embargot. Domstolen fastställer att Frankrike från den 30 december 1999, det vill säga när den tidsfrist som kommissionen fastställt för Frankrike att uppfylla sina skyldigheter löpte ut, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten.

Domstolen fastställer, mot bakgrund av att kommissionens talan endast delvis bifallits och att vissa tillämpningssvårigheter uppkommit till följd av oklarheter i gemenskapslagstiftningen, att rättegångskostnaderna skall delas mellan Frankrike och kommissionen på så sätt att Frankrike skall betala två tredjedelar av rättegångskostnaderna och kommissionen skall betala den återstående tredjedelen.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk. För domarna i deras helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int , cirka kl. 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Steen Hjelmbrink, tel. +352-43 03 36 51, fax +352-43 03 20 33. Bilder från förhandlingen finns tillgängliga hos "Europe by Satellite" Europeiska gemenskapernas kommission, GD X, Audiovisuella tjänster, L-2920 Luxemburg, telefon (352) 4301 35177, fax (352) 4301 35249, eller i Bryssel, telefon (32) 2 2965956, fax (32) 2 23011280