DOMSTOLEN FASTSTÄLLER ATT FRANKRIKE GJORT SIG SKYLDIGT TILL
FÖRDRAGSBROTT GENOM ATT INTE SENAST DEN 30 DECEMBER 1999
UPPHÄVA EMBARGOT MOT IMPORT AV BRITTISKT NÖTKÖTT SOM
MÄRKTS ELLER STÄMPLATS PÅ ETT RIKTIGT SÄTT
År 1990 upprättades, genom olika åtgärder som rådet och kommissionen vidtagit, ett program
för bekämpning av bovin spongiform encefalopati (BSE), vilket alltjämt är i kraft. Den 27 mars
1996 beslutades att all export av nötkött och produkter framställda av nötkött från Förenade
kungariket skulle förbjudas, till följd av upptäckten av ett möjligt samband mellan BSE och en
variant av Creutzfeldt-Jacobs sjukdom, en sjukdom som drabbar människor. Åtgärder för att
upphäva detta embargo har successivt vidtagits sedan juni 1998.
De produkter som först berördes av upphävandet av embargot var nötkött och nötköttsprodukter
från djur som slaktats i Nordirland, som kunde exporteras inom ramen för ett program för
djurbesättningar med exportintyg (ECHS). I ett beslut av den 25 november 1998 fastställdes
sedan villkoren för export av nötkött och nötköttsprodukter från Förenade kungariket som
omfattades av ett system som byggde på djurens födelsedatum (Date-Based Export Scheme -
DBES) Bestämmelserna i detta system tar sikte på identifieringsmöjligheter och spårbarhet.
Endast de djur som är födda efter den 1 augusti 1996, då bruket av kött- och benmjöl förbjöds,
och vars moder och ursprungsbesättning kan spåras får exporteras enligt DBES-systemet.
Den 23 juli 1999, efter att ha kontrollerat att skyddsbestämmelserna tillämpades på ett riktigt sätt,
fastställde kommissionen att embargot mot import av nötkött och produkter av nötkött från
Förenade kungariket till övriga medlemsstater skulle upphävas från och med den 1 augusti 1999.
Frankrike tillämpade inte detta beslut, utan medgav endast transitering av brittiskt nötkött på dess
territorium. Frankrike grundade sitt ställningstagande på ett yttrande från Agence française pour
la sécurité sanitaire des aliments (Franska livsmedelsbyrån).
- 2 -
Kommissionen väckte den 4 januari 2000 talan vid Europeiska gemenskapernas domstol om
fastställande av att den franska regeringen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt
gemenskapsrätten genom att inte från och med den 1 augusti 1999 tillåta försäljning av brittiskt
nötkött som uppfyllt villkoren i gemenskapsrätten i Frankrike.
Kommissionen hävdade att det datum för återupptagande av exporten som fastställts i
gemenskapens beslut var bindande för medlemsstaterna, och att dessa inte kunde gömma sig
bakom tvivel eller tolkningssvårigheter för att motivera sin underlåtenhet att inte tillämpa dessa
beslut. Den anförde vidare att eftersom produkterna i fråga är föremål för en gemenskapsrättslig
harmonisering som utgör ett sammanhängande och uttömmande system vars syfte är att garantera
människors och djurs hälsa var embargot inte motiverat.
Den franska regeringen anförde i synnerhet att DBES-systemets bristande tillförlitlighet,
frånvaron av gemenskapsrättsliga bestämmelser om harmonisering avseende märkning och
stämpling och de bristfälliga möjligheterna att på medlemsstaternas territorium spåra brittiskt
nötkött och nötköttsprodukter, vilka inte genomgått tillfredsställande kontroller för upptäckt av
smitta, medförde att embargot inte kunde upphävas.
Domstolen tolkar detta ifrågasättande av DBES-systemets effektivitet som en invändning om att
besluten om inrättande av detta system är ogiltiga. Det hade emellertid enligt domstolen
ankommit på den franska regeringen att, inom den föreskrivna tiden, väcka talan enligt
förfarandet för prövning av giltigheten av gemenskapens rättsakter (såväl i fråga om beslutet om
att inrätta DBES-systemet som beslutet av den 23 juli 1999 om att upphäva embargot).
Invändningen om ogiltighet kan inte prövas inom ramen för ett mål om huruvida denna
medlemsstat gjort sig skyldig till fördragsbrott.
Vad avser möjligheterna att spåra produkter, en grundläggande förutsättning för DBES-systemet
som Frankrike menade inte var uppfylld, framhåller domstolen att spårbarheten oundgängligen
måste säkerställas fram till försäljningsstället, för att möjliggöra att ett parti som innehåller
ett djur som inte uppfyller villkoren i DBES-systemet kan återkallas.
Spårbarheten var emellertid inte säkerställd när kommissionens beslut om att upphäva embargot
fattades den 23 juli 1999, i synnerhet avseende sådana nötköttsprodukter och produkter som
omfattas av DBES-systemet som styckats, bearbetats eller omförpackats.
Frankrike, Förenade kungariket och kommissionen undertecknade den 24 november 1999 ett
samarbetsavtal, enligt vilket produkter som sändes direkt till Frankrike skulle kunna bli föremål
för en specifik identifiering. Övriga medlemsstater skulle vidta bindande åtgärder för att
säkerställa att allt nötkött eller alla nötköttsprodukter från Förenade kungariket stämplades eller
märktes, och för att produkten skulle förbli stämplad eller märkt på detta sätt efter styckning,
bearbetning eller omförpackning på dess territorium. Denna förbättring av systemet för
spårbarhet skulle åstadkommas genom samarbete mellan medlemsstaterna, varav vissa klart sagt
ifrån att de inte hade för avsikt att införa en särskild kontrollstämpel för brittiskt nötkött.
Gemenskapslagstiftningen om spårbarhet enligt DBES-systemet var i själva verket inte
tvingande. Andra gemenskapsförordningar medförde endast en möjlighet för medlemsstaterna
att införa ett system för märkning av nötkött. Det var först den 17 juli 2000 som ett fullständigt
system för spårbarhet och obligatorisk märkning infördes, vilket är tillämpligt på djur som
slaktats från och med den 1 september 2000.
Vid den tidpunkt när kommissionen fattade beslut om att upphäva embargot ankom det således
på medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för märkning och spårbarhet.
Domstolen konstaterar på denna punkt att de argument som Frankrike anfört är relevanta såvitt avser sådana produkter som omfattats av DBES-systemet som har styckats, bearbetats eller omförpackats på en annan medlemsstats territorium för att därefter exporteras till Frankrike utan att någon särskild märkning genomförts som skulle göra det möjligt att vid behov återkalla ett parti. Domstolen konstaterar att kommissionen i alla händelser inte har visat att den franska regeringen motsatt sig import av allt nötkött eller alla nötköttsprodukter från andra medlemsstater på denna grund, och ogillar talan på den punkten.
- 3 -
Beträffande produkter som omfattas av DBES-systemet och som varit korrekt stämplade eller
märkta fastställer domstolen däremot att Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter
enligt gemenskapsrätten genom att inte tillåta försäljning av sådana produkter på sitt territorium.
Bestämmelserna om spårbarhet hade nämligen funnits sedan den 1 juni 1998, det vill säga sedan
ECHS-programmet infördes. Genom samförståndsförklaringen av den 24 november 1999 har
Frankrike fått fullständig information om omfattningen av sina skyldigheter, och således kunnat
säkerställa spårbarheten för produkter som sänts direkt från Förenade kungariket till Frankrike.
Den franska regeringen var skyldig att efter en rimlig tidsfrist upphäva embargot. Domstolen
fastställer att Frankrike från den 30 december 1999, det vill säga när den tidsfrist som
kommissionen fastställt för Frankrike att uppfylla sina skyldigheter löpte ut, har underlåtit att
uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten.
Domstolen fastställer, mot bakgrund av att kommissionens talan endast delvis bifallits och att
vissa tillämpningssvårigheter uppkommit till följd av oklarheter i gemenskapslagstiftningen, att
rättegångskostnaderna skall delas mellan Frankrike och kommissionen på så sätt att Frankrike
skall betala två tredjedelar av rättegångskostnaderna och kommissionen skall betala den
återstående tredjedelen.
Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk.
För domarna i deras helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet,
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Steen Hjelmbrink,
Bilder från förhandlingen finns tillgängliga hos "Europe by Satellite" |