Europeiska gemenskapernas domstol offentliggör i år, liksom varje år, sin årsrapport. Denna handling är en sammanfattning av domstolens rättspraxis och verksamhet i form av statistik.
Detta pressmeddelande innehåller inte en sammanfattning av domstolens och förstainstansrättens rättspraxis. Det skall emellertid, liksom föregående år, understrykas att de domar som har avkunnats rör många olika områden. Domstolen har meddelat ett stort antal domar som rör den inre marknadens funktion, likabehandling i fråga om arbete och medlemsstaternas ansvar vad gäller tillämpning av gemenskapsrätten. Rättspraxis har även berikats genom domar från förstainstansrätten, i synnerhet på området konkurrensrätt med avseende både på företag och stater.
År 2000 har kännetecknats av viktiga händelser för institutionens del. Dessa händelser rör i synnerhet förnyelsen av domstolens sammansättning, ändringarna i domstolens och förstainstansrättens rättegångsregler samt de reformer avseende gemenskapens domstolssystem som har införts genom Nicefördraget.
Förnyelsen
År 2000 har kännetecknats av den omfattande förnyelse av domstolens medlemmar som ägde rum den 7 oktober. Mandatet för fem domare förnyades för en sexårsperiod (A.M. LA PERGOLA, D.A.O. EDWARD, J.-P. PUISSOCHET, P. JANN och N. COLNERIC) samtidigt som domstolen välkomnade tre nya domare (S. von BAHR, J.N. CUNHA RODRIGUES och C.W.A. TIMMERMANS). Mandatet för generaladvokaten P. LEGER har förnyats och tre nya generaladvokater har utnämnts (A. TIZZANO, L.A. GEELHOED och C. STIX-HACKL).
Dessutom har mandatet för domstolens ordförande, Gil Carlos RODRÍGUEZ IGLESIAS, förnyats för tredje gången.
Verksamheten uttryckt i siffror
Under detta år har domstolens dömande verksamhet fortgått: 870 mål har avgjorts vid domstolen och förstainstansrätten. 526 mål har avslutats av domstolen (vilket innebär en ökning med 33,16 procent jämfört med år 1999) medan 503 nya mål har anhängiggjorts, vilket är på samma nivå som genomsnittet de senaste åren, eftersom gemenskapstvisterna ständigt ökar. En liten minskning av antalet anhängiga mål (innestående mål) kan noteras, från 896 mål till 873 mål, det vill säga en minskning med 2,57 procent. Handläggningstiden har totalt sett varit oförändrad. Den genomsnittliga handläggningstiden har varit 21 månader för mål om förhandsavgöranden (frågor som ställs av nationella domstolar), 24 månader för mål om direkt talan och 19 månader för överklagade mål.
Vad gäller förstainstansrätten har 344 mål avgjorts och 398 nya mål anhängiggjorts. Den genomsnittliga handläggningstiden är fortfarande 27 månader, reducerad till 15 månader för personalmål.
Medlen: nya juristlingvisttjänster
För att förkorta handläggningstiden i perspektivet av en ökad arbetsbörda, över vilken institutionen inte har någon kontroll, var det nödvändigt att göra en kraftansträngning i fråga om budgeten. Åtgärder som endast syftar till att förbättra handläggningen av mål skulle bli verkningslösa om domstolen inte hade tillräckliga resurser. De medel som beviljades för budgetåret 2001 bör göra det möjligt för domstolen att dels fortsätta att säkerställa domarnas tillgänglighet på samtliga språk på avkunnandedagen, dels undanröja de innestående texter som skall översättas och som utgör en tung börda för målens handläggningstid. 30 nya juristlingvisttjänster tilldelades institutionen genom budgeten för år 2000, vilket innebär att 37 nya juristlingvister kommer att kunna rekryteras till översättningstjänsten under år 2001.
ÄNDRINGAR I RÄTTEGÅNGSREGLERNA
Ikraftträdandet av nya processuella bestämmelser
För att förbättra hanteringen av mål och förkorta handläggningstiden hade domstolen och förstainstansrätten lämnat förslag till rådet om ändringar i sina rättegångsregler, som syftade till att införa nya instrument, exempelvis ett förfarande för skyndsam handläggning och ett förenklat förfarande. Dessa ändringar trädde i kraft den 1 juli 2000 (EGT L 122, s. 43) och den 1 februari 2001 (EGT L 322, s. 1 och 4).
Domstolens rättegångsregler
Vad gäller mål om förhandsavgöranden skall följande nyheter anges:
Det förenklade förfarandet (artikel 104.3 i rättegångsreglerna) gör det möjligt för domstolen att avgöra ett mål genom att meddela ett motiverat beslut när en fråga i en begäran om förhandsavgörande är identisk med en fråga som domstolen avgjort tidigare, om svaret på en sådan fråga klart kan utläsas av rättspraxis eller inte lämnar något utrymme för rimligt tvivel. Domstolen har inte varit sen att börja använda denna nya möjlighet som gör det möjligt att under de angivna omständigheterna betydligt förkorta handläggningstiden (beslut av den 19 september 2000 i mål C-89/00, REG 2000, ej publicerat i rättsfallssamlingen).
I den nya versionen av rättegångsreglerna föreskrivs även att referenten och/eller generaladvokaten kan begära att parterna skall lämna in uppgifter om alla faktiska omständigheter, handlingar eller andra förhållanden som de bedömer vara relevanta (artikel 54a i rättegångsreglerna). Domstolen har dessutom möjligheten att begära klarläggande av de nationella domstolar som har ställt frågor (artikel 104.5 i rättegångsreglerna).
På begäran av den nationella domstolen kan ordföranden undantagsvis besluta att en begäran om förhandsavgörande skall handläggas skyndsamt om det av de åberopade omständigheterna framgår att det är synnerligen brådskande att avgöra den fråga som ställts i en begäran om förhandsavgörande (artikel 104a i rättegångsreglerna).
Slutligen kan domstolen hädanefter, både vad gäller mål om förhandsavgörande och mål om direkt talan, utfärda praktiska anvisningar i fråga om bland annat förberedelse och genomförande av sammanträden vid domstolen samt ingivande av inlagor och skriftliga yttranden (artikel 125a i rättegångsreglerna) samt besluta att någon muntlig förhandling inte skall äga rum, såvida inte någon av parterna inkommer med en begäran med uppgift om skälen till att han önskar höras (artiklarna 44a och 104.4 i rättegångsreglerna).
Vad gäller direkt talan har en möjlighet till skyndsam handläggning införts. Vid skyndsam handläggning är det skriftliga förfarandet begränsat till att endast avse ett utbyte av inlagor mellan parterna, medan det muntliga förfarandet är obligatoriskt och har en avgörande betydelse. Domstolen har även, i samband med införandet av en skyndsam handläggning, en möjlighet att korta ned interventionsfristen (artikel 62a i rättegångsreglerna).
Förstainstansrättens rättegångsregler
De nya bestämmelserna gör det möjligt för förstainstansrätten att hädanefter avgöra vissa mål enligt ett förenklat förfarande (artikel 47 i rättegångsreglerna). Förstainstansrätten kan således besluta att ytterligare inlagor inte är nödvändiga om ärendet är tillräckligt utrett för att parterna skall kunna utveckla sina grunder och argument under det muntliga förfarandet.
Enligt dessa bestämmelser har förstainstansrätten även möjlighet att, med hänsyn till ett måls särskilt brådskande art och omständigheterna i övrigt, handlägga vissa mål skyndsamt (artikel 76a i rättegångsreglerna). Begäran om skyndsam handläggning skall inges genom särskild handling samtidigt som ansökan respektive svaromålet inges, och förstainstansrätten fattar sitt beslut från fall till fall.
Fristerna och reglerna för utomstående parters intervention har följaktligen ändrats (artiklarna 115.1 och 116.6 i rättegångsreglerna).
I dessa bestämmelser föreskrivs slutligen beträffande båda domstolarna att handlingar hädanefter kan översändas per telefax eller genom annat tekniskt kommunikationsmedel.
NICEFÖRDRAGET
För domstolen, liksom för andra institutioner, har år 2000 kännetecknats av regeringskonferensen om den institutionella reformen av Europeiska unionen med anledning av utvidgningen. Denna konferens, som avslutades under Europeiska rådet i Nice i december 2000, ledde för domstolens och förstainstansrättens del till en rad reformer som i stor utsträckning överensstämmer med den diskussion som domstolen själv har fört, och i synnerhet med förslagen i domstolens diskussionsunderlag om «rättskipningen inom den Europeiska unionen inför framtiden», vilken överlämnades av ordföranden i maj 1999 vid justitieministrarnas möte i rådet.
Nicefördraget, som undertecknades den 26 februari i år, ger förstainstansrätten behörighet att i enlighet med artikel 225 i det nya fördraget avgöra mål som rör de flesta kategorier av direkt talan, med undantag av dem som enligt stadgan faller under domstolen eller dem som åvilar de särskilda rättsinstanser som kan upprättas i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag. Det rör sig om de former av talan som avses i artiklarna 230 (ogiltigförklaring), 232 (underlåtenhet att vidta åtgärder), 235 (utomobligatoriskt ansvar), 236 (personalmål) och 238 (skiljedomsklausuler). Domstolen är ensam behörig att pröva mål där talan har väckts av medlemsstaterna, institutionerna och Europeiska centralbanken.
Förstainstansrätten är enligt det nya fördraget behörig att pröva frågor som hänskjutits för förhandsavgörande på särskilda områden som fastställs i stadgan.
Inrättandet av särskilda rättsinstanser (på förslag av kommissionen eller domstolen) knutna till förstainstansrätten har till syfte att avlasta förstainstansrätten. De är behöriga att i första instans pröva vissa kategorier mål inom särskilda områden, som exempelvis gemenskapens personalmål.
Genom dessa förändringar anpassas även reglerna för domstolens prövning av överklaganden av förstainstansrättens avgöranden. Möjligheten att överklaga dessa avgöranden till domstolen kan underställas de villkor och begränsningar som fastställs i stadgan. Förstainstansrättens avgöranden av frågor som hänskjutits för förhandsavgörande eller avgöranden i mål som överklagats från de särskilda rättsinstanserna kan endast i undantagsfall omprövas av domstolen, närmare bestämt om det finns en allvarlig risk för att de undergräver enhetligheten eller sammanhanget i gemenskapsrätten. Det ankommer på den förste generaladvokaten att föreslå en sådan omprövning om han anser att det är nödvändigt.
Protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols stadga får dessutom, med undantag av avdelning I om domare och generaladvokater, ändras av rådet genom enhälligt beslut på begäran av domstolen och efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen eller på begäran av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och domstolen.
Med anledning av utvidgningen av Europeiska unionen fastställs i det nya fördraget för första gången uttryckligen ett samband mellan antalet medlemsstater och antalet domare. Vad gäller domstolen skall antalet domare motsvara antalet medlemsstater. Vad beträffar förstainstansrätten skall det finnas minst en domare per medlemsstat, vilket innebär att antalet domare i förstainstansrätten i förekommande fall kan utökas.
Vad gäller domstolens och förstainstansrättens interna organisation och verksamhet har flera nyheter införts genom Nicefördraget, bland annat att ordförandena på avdelningar med fem domare skall väljas för en tid av tre år och att domstolen inom sig kan upprätta en stor avdelning med elva domare, i vilken ordförandeskapet skall innehas av domstolens ordförande. I den stora avdelningen skall även ordförandena på avdelningar med fem domare ingå. Även förstainstansrätten har en möjlighet att sammanträda i en stor avdelning.
Sammanträden i plenum kommer inte längre att vara regel, utan snarare undantag, eftersom sådana sammanträden endast kommer att äga rum i de fall som anges i stadgan. Domstolen kan emellertid besluta att hänskjuta ett ärende till sammanträde i plenum när den bedömer att ärendet har särskilt stor betydelse.
Ett mål kan dessutom avgöras utan ett förslag till avgörande från en generaladvokat om domstolen anser att det inte omfattar någon ny rättsfråga (artikel 20 i protokollet).
I enlighet med ett förslag som domstolen lade fram redan vid den regeringskonferens som ledde fram till Maastrichtfördraget, föreskrivs i det nya fördraget att ändringar i domstolens och förstainstansrättens rättegångsregler hädanefter skall godkännas av rådet med kvalificerad majoritet och inte med enhällighet.
Detta är en icke officiell handling avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen
Pressmeddelandet finns tillgängligt på samtliga officiella språk
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Steen Hjelmblink, tel. (+352) 4303 36 51, fax (+352) 4303 2033.