H. Jippes föder upp fyra får och två getter som behandlas som husdjur. De kommer att förbli på gården fram till deras naturliga död.

Genom ett rådsdirektiv från 1985 antogs åtgärder för bekämpning av mul- och klövsjuka. I direktivet fastställs att vaccinering i princip är förbjuden och det medges en begränsad möjlighet till nödvaccinering inom vissa geografiska områden.¹ Beslutet att tillåta nödvaccinering fattas av kommissionen i samarbete med den berörda medlemsstaten.

H. Jippes bor i Yde (Nederländerna) och befinner sig utanför de vaccineringsområden som fastställts i kommissionens beslut av den 27 mars 2001. I detta beslut fastställs villkoren för bekämpning och utrotning av mul- och klövsjukan i Nederländerna genom tillämpning av gemenskapsdirektivet.²

H. Jippes begärde att ministern för jordbruk, fiske och naturtillgångar skulle bevilja ett undantag från förbudet mot vaccinering. H. Jippes erhöll aldrig något svar och anförde därför ett klagomål i vilket hon begärde att ordföranden för College van Beroep voor Het bedrijfsleven skulle ge henne tillstånd att vaccinera sina djur.

På begäran av College avgjorde ministern H. Jippes klagomål. Han ansåg att H. Jippes djur inte kunde behandlas på samma sätt som djur i djurparker, vilka under vissa omständigheter kan vaccineras.

H. Jippes har åberopat Europeiska konventionen om skydd av animalieproduktionens djur av den 10 mars 1976. Hon gör gällande att gemenskapsdirektivet står i strid med de bestämmelser i denna konvention som föreskriver att varje djur skall förvaras, utfodras, vattnas och vårdas på sätt som (...)lämpar sig för dess fysiologiska behov (...).

Ministern ansåg att denna text inte innehåller några tvingande bestämmelser i den mening som avses i den nederländska grundlagen.

Domstolen har av College ombetts att avgöra huruvida förbudet i direktivet är förenligt med gemenskapsrätten (och särskilt enligt proportionalitsprincipen) och huruvida kommissionens tillämpning av detta förbud i beslutet avseende Nederländerna är giltig.

Domstolen har för första gången beslutat att en begäran om förhandsavgörande skall handläggas skyndsamt

Till följd av ändringarna i domstolens rättegångsregler, som trädde ikraft den 1 februari 2001, kan ordföranden på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten besluta att en begäran om förhandsavgörande skall handläggas skyndsamt (artikel 104a i rättegångsreglerna).

Fram till den 1 februari var skyndsam handläggning endast möjlig för en direkt talan vid domstolen

Beslut om skyndsam handläggning kan endast fattas om följande två villkor är uppfyllda:

1)    En nationell domstol skall ha begärt att målet handläggs skyndsamt.

2    Av de åberopade omständigheterna skall det framgå att det är synnerligen brådskande att avgöra den fråga som ställts i en begäran om förhandsavgörande.

Ordföranden har i förevarande mål för första gången beslutat att den ställda tolkningsfrågan skall handläggas skyndsamt.

Begäran om förhandsavgörande inkom den 27 april 2001. Muntlig förhandling i målet kommer hållas i plenum den 20 juni 2001 kl. 09.30 i den stora förhandlingssalen.

Om ni önskar närvara vid den muntliga förhandlingen var vänlig och skicka in begäran om ackreditering

Namn:
Företag/organisation:
Telefonnummer:	(Fax)
Medium:
Antal personer:
Begäran om att få ta bilder (vänligen markera ett alternativ): Ja nej
Begäran om att få filma (vänligen markera ett alternativ): Ja nej

I princip godtas begäran om inte domstolen meddelar något annat.

1Rådets direktiv 85/511/EEG av den 18 november 1985, EGT L 315, s.11; svensk specialutgåva, område 3, volym 19, s. 209.2Kommissionens beslut 2001/246/EG av den 27 mars 2001, EGT L 88, s. 21.