Press- och informationsavdelningen


PRESSMEDDELANDE nr 02/02

den 15 januari 2002

Domstolens dom i mål C-55/00

Elide Gottardo     mot     Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS),

De förmåner som följer av en bilateral konvention mellan en medlemsstat och ett tredje land skall i princip beviljas arbetstagare i andra medlemsstater, vilka inte är parter i konventionen.

Således kan, vid beräkning av ålderspension, en fransk medborgare vid de italienska myndigheterna göra gällande en rätt till pension som förvärvats i Schweiz, trots att Frankrike inte är part i den italiensk-schweiziska konventionen.

Elide Gottardo, som vid födelsen var italiensk medborgare, avstod från detta medborgarskap och förvärvade franskt medborgarskap efter att hon ingått äktenskap med en fransman. Hon har arbetat som lärare i Italien, Schweiz och Frankrike och i dessa tre länder inbetalat socialförsäkringsavgifter (motsvarande 100, 252 respektive 429 veckor). Hon uppbär schweizisk och fransk ålderspension.

Elide Gottardo kunde däremot inte erhålla italiensk ålderspension. Även om de italienska myndigheterna beaktade de försäkringsperioder som fullgjorts i Frankrike, medförde nämligen inte sammanläggningen av försäkringsperioder i Italien och i Frankrike att hon uppnådde den minsta avgiftsperiod som krävs enligt italiensk lag. Hon skulle kunnat göra anspråk på italiensk ålderspension om även avgifterna i Schweiz beaktades vid den sammanlagda beräkningen av hennes avgifter, med stöd av sammanläggningsprincipen som gäller i i 1962 års italiensk-schweiziska konvention om social trygghet.

Den ansökan som Elide Gottardo år 1996 ingav i Italien avslogs dock av INPS, enbart på grund av att hon var fransk medborgare och att den italiensk-schweiziska konventionen om social trygghet således inte var tillämplig på henne.

Elide Gottardo väckte då talan vid Tribunale ordinario di Roma och gjorde därvid gällande att eftersom hon var medborgare i en medlemsstat var INPS skyldigt att ge henne rätt till pension på samma villkor som detta organ tillämpar på landets egna medborgare.

Enligt domstolen är det fråga om en särbehandling på grund av nationalitet. Domstolen har dessutom erinrat om att medlemsstaterna är skyldiga att iaktta sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten vid genomförandet av sina åtaganden enligt internationella konventioner.

När en medlemsstat ingår en internationell bilateral konvention om social trygghet med ett tredje land, vari det föreskrivs att de försäkringsperioder som fullgjorts i ovannämnda tredjeland skall beaktas för att förvärva rätt till åldersförmåner, är denna medlemsstat således enligt den grundläggande principen om likabehandling skyldig att bevilja medborgare i andra medlemsstater som inte är parter i konventionen samma förmåner som dess egna medborgare åtnjuter enligt konventionen. Den medlemsstat som har undertecknat konventionen kan dock anföra sakliga skäl för sin vägran.

Domstolen anser att en eventuell ökning av kostnader och administrativa svårigheter inte kan motivera att de skyldigheter som följer av fördraget inte iakttas.



Detta är en icke officiell handling, avsedd för pressen, som inte är bindande för domstolen.
Meddelandet finns tillgängligt på samtliga språk.
För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Fionnuala Connolly
tel: +352 - 43 03 33 55 fax: +352 - 43 03 2731.