För att genomföra denna resolution antog Europeiska unionens råd
den 15 november 1999 en gemensam ståndpunkt om restriktiva åtgärder
mot talibanerna, i vilken det föreskrivs att tillgångar och andra
finansiella medel som talibanerna har utomlands skall spärras.
Den 19 december 2000 antog Förenta nationernas säkerhetsråd
en resolution i vilken man uppdrog åt kommittén för sanktioner
mot talibanerna att upprätta en förteckning över personer och
enheter som anses ha samröre med Usama bin Ladin.
Europeiska unionens råd antog med stöd av bestämmelser i EG-fördraget
en förordning den 6 mars 2001 i vilken det föreskrivs att alla
tillgångar och andra finansiella medel som tillhör en fysisk eller
juridisk person, en enhet eller ett organ som angivits av kommittén för
sanktioner mot talibanerna skall spärras. I en bilaga till förordningen
finns en förteckning över de personer och enheter som omfattas av
förordningen. Kommissionen har givits behörighet att ändra eller
komplettera denna förteckning på grundval av avgöranden som fattas
av kommittén för sanktioner mot talibanerna.
Abdirisak Aden, Abdulaziz Ali och Ahmed Yusuf är svenska medborgare av
somaliskt ursprung. Al Barakaat International Foundation är en svensk ideell
förening som hjälper personer av somaliskt ursprung som bor i Sverige
att föra över medel till Somalia.
I november 2001 beslutade kommittén för sanktioner mot talibanerna
att föra upp dessa tre personer och den nämnda föreningen på
förteckningen över personer vars finansiella medel skall spärras.
I en förordning av kommissionen av den 12 november 2001 fördes
de nämnda personerna och föreningen tillsammans med andra personer
upp på listan över personer som utpekats av sanktionskommittén.
Abdirisak Aden, Abdulaziz Ali, Ahmed Yusuf och Al Barakaat International Foundation
har, genom ansökan som inkom den 10 december 2001, yrkat att Europeiska
gemenskapernas förstainstansrätt skall ogiltigförklara kommissionens
förordning av den 12 november 2001.
Sökandena har den 8 mars 2002 framställt ett yrkande om att förstainstansrätten
skall förordna om uppskov med verkställigheten av den förordning
som medfört att deras tillgångar har spärrats. Efter sammanträdet,
vid vilket även en företrädare för Konungariket Sverige
var närvarande, har förstainstansrättens ordförande ställt
ett antal skriftliga frågor till den svenska regeringen. Sökandena
har den 15 april 2002 yttrat sig över de inkomna svaren på dessa frågor.
Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts ordförande
avslår genom beslut av den 7 maj 2002 det interimistiska yrkandet.
Den som ansöker om interimistiska åtgärder skall ange de omständigheter
som medför att det föreligger fara i dröjsmål samt
de faktiska och rättsliga grunder på vilka de begärda åtgärderna
omedelbart framstår som befogade. Förstainstansrättens ordförande
anser att kravet på fara i dröjsmål inte är uppfyllt i det
förevarande fallet.
Vad gäller den ekonomiska skadan konstaterar förstainstansrättens
ordförande att sökandenas tillgångar omedelbart spärrades
när förordningen trädde i kraft,och att sökandena efter
ikraftträdandet av förordningen sålunda varit oförmögna
att genomföra några som helst ekonomiska transaktioner.
Rätten konstaterar emellertid att Ahmed Yusuf och hans hustru har inlämnat
en ansökan om bistånd enligt socialtjänstlagen till Stockholms
kommun, vilken beviljat dem sådant bistånd från och med november
2001. Abdirisak Aden har inte ansökt om sådant bistånd hos Stockholms
kommun, trots att de svenska myndigheterna har försäkrat att de skulle
behandla en ansökan från honom på samma sätt som de behandlat
Ahmed Yusufs ansökan. Abdirisak Aden har således genom sitt eget agerande
bidragit till att den skada han åberopat har uppkommit. Även Abdulaziz
Ali har rätt att ansöka om bistånd enligt socialtjänstlagen
och han har också vidtagit åtgärder för att inlämna
en sådan ansökan. Sedan november 2001 betalar försäkringskassan
barnbidrag för de tre sökandenas barn.
Förstainstansrättens ordförande anser att sökandena under
dessa omständigheter förfogar över sådana medel att de borde
kunna betala de oundgängliga utgifter för att tillgodose grundläggande
behov som de och deras familjer kommer att ha tills huvudsaken har avgjorts.
Vad gäller Ahmed Yusuf och Abdulaziz Ali påpekar emellertid förstainstansrättens
ordförande att ändrade omständigheter kan föranleda en annan
bedömning av om det föreligger fara i dröjsmål i det förevarande
fallet.
Vad gäller den ideella skadan har sökandena hävdat att
den huvudsakligen består av negativ inverkan på sökandenas och
deras familjers rykte, heder och värdighet.
Förstainstansrättens ordförande konstaterar i detta hänseende
att även om det inte kan uteslutas att ett uppskov med verkställigheten
av förordningen skulle motverka en ideell skada av detta slag, skulle ett
sådant uppskov inte motverka denna skada i högre grad än en ogiltigförklaring
av denna förordning efter att förfarandet rörande huvudsaken
har avslutats.
Vad gäller den skada som Al Barakaat International Foundation åberopat
består den i att det blivit omöjligt för föreningen att
utöva sin verksamhet till följd av att förordningen ärtillämplig.
Förstainstansrättens ordförande anser att även om det är
ostridigt att Al Barakaat International Foundation tvingats upphöra med
sin verksamhet till följd av förordningen, kan denna skada inte anses
vara allvarlig, eftersom verksamheten inte drivs i vinstsyfte.
Förstainstansrättens ordförande anser därför
att kravet på att det skall föreligga fara i dröjsmål inte
är uppfyllt.
Observera att detta beslut inte på något sätt föregriper
förstainstansrättens avgörande av målet i huvudsaken. Förstainstansrätten
kommer först på ett senare stadium att meddela dom i huvudsaken.
|