Press- och informationsavdelningen


PRESSMEDDELANDE nr 44/02


den 7 maj 2002

Beslut av förstainstansrättens ordförande angående ett interimistiskt yrkande i mål T-306/01R

Abdirisak Aden m.fl. mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission

Den gemenskapsförordning genom vilken spärrandet av tillgångar med avseende på talibanerna i Afghanistan utvidgas till att omfatta även vissa svenska medborgare skall fortsätta att tillämpas

Förstainstansrättens ordförande avslår yrkandet om uppskov med verkställigheten av förordningen, eftersom det inte föreligger fara i dröjsmål

Den 15 oktober 1999 antog Förenta nationernas säkerhetsråd en resolution i vilken det krävde att talibanerna genast skulle överlämna Usama bin Ladin till behöriga myndigheter. För att säkerställa efterlevnaden av denna skyldighet föreskrivs i resolutionen i synnerhet att alla stater skall spärra alla tillgångar och andra finansiella medel som tillhör talibanerna, såsom dessa angivits av “kommittén för sanktioner mot talibanerna”.

För att genomföra denna resolution antog Europeiska unionens råd den 15 november 1999 en gemensam ståndpunkt om restriktiva åtgärder mot talibanerna, i vilken det föreskrivs att tillgångar och andra finansiella medel som talibanerna har utomlands skall spärras.

Den 19 december 2000 antog Förenta nationernas säkerhetsråd en resolution i vilken man uppdrog åt kommittén för sanktioner mot talibanerna att upprätta en förteckning över personer och enheter som anses ha samröre med Usama bin Ladin.

Europeiska unionens råd antog med stöd av bestämmelser i EG-fördraget en förordning den 6 mars 2001 i vilken det föreskrivs att alla tillgångar och andra finansiella medel som tillhör en fysisk eller juridisk person, en enhet eller ett organ som angivits av kommittén för sanktioner mot talibanerna skall spärras. I en bilaga till förordningen finns en förteckning över de personer och enheter som omfattas av förordningen. Kommissionen har givits behörighet att ändra eller komplettera denna förteckning på grundval av avgöranden som fattas av kommittén för sanktioner mot talibanerna.

Abdirisak Aden, Abdulaziz Ali och Ahmed Yusuf är svenska medborgare av somaliskt ursprung. Al Barakaat International Foundation är en svensk ideell förening som hjälper personer av somaliskt ursprung som bor i Sverige att föra över medel till Somalia.

I november 2001 beslutade kommittén för sanktioner mot talibanerna att föra upp dessa tre personer och den nämnda föreningen på förteckningen över personer vars finansiella medel skall spärras. I en förordning av kommissionen av den 12 november 2001 fördes de nämnda personerna och föreningen tillsammans med andra personer upp på listan över personer som utpekats av sanktionskommittén.

Abdirisak Aden, Abdulaziz Ali, Ahmed Yusuf och Al Barakaat International Foundation har, genom ansökan som inkom den 10 december 2001, yrkat att Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt skall ogiltigförklara kommissionens förordning av den 12 november 2001.

Sökandena har den 8 mars 2002 framställt ett yrkande om att förstainstansrätten skall förordna om uppskov med verkställigheten av den förordning som medfört att deras tillgångar har spärrats. Efter sammanträdet, vid vilket även en företrädare för Konungariket Sverige var närvarande, har förstainstansrättens ordförande ställt ett antal skriftliga frågor till den svenska regeringen. Sökandena har den 15 april 2002 yttrat sig över de inkomna svaren på dessa frågor.

Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts ordförande avslår genom beslut av den 7 maj 2002 det interimistiska yrkandet.

Den som ansöker om interimistiska åtgärder skall ange de omständigheter som medför att det föreligger fara i dröjsmål samt de faktiska och rättsliga grunder på vilka de begärda åtgärderna omedelbart framstår som befogade. Förstainstansrättens ordförande anser att kravet på fara i dröjsmål inte är uppfyllt i det förevarande fallet.

Vad gäller den ekonomiska skadan konstaterar förstainstansrättens ordförande att sökandenas tillgångar omedelbart spärrades när förordningen trädde i kraft,och att sökandena efter ikraftträdandet av förordningen sålunda varit oförmögna att genomföra några som helst ekonomiska transaktioner.

Rätten konstaterar emellertid att Ahmed Yusuf och hans hustru har inlämnat en ansökan om bistånd enligt socialtjänstlagen till Stockholms kommun, vilken beviljat dem sådant bistånd från och med november 2001. Abdirisak Aden har inte ansökt om sådant bistånd hos Stockholms kommun, trots att de svenska myndigheterna har försäkrat att de skulle behandla en ansökan från honom på samma sätt som de behandlat Ahmed Yusufs ansökan. Abdirisak Aden har således genom sitt eget agerande bidragit till att den skada han åberopat har uppkommit. Även Abdulaziz Ali har rätt att ansöka om bistånd enligt socialtjänstlagen och han har också vidtagit åtgärder för att inlämna en sådan ansökan. Sedan november 2001 betalar försäkringskassan barnbidrag för de tre sökandenas barn.

Förstainstansrättens ordförande anser att sökandena under dessa omständigheter förfogar över sådana medel att de borde kunna betala de oundgängliga utgifter för att tillgodose grundläggande behov som de och deras familjer kommer att ha tills huvudsaken har avgjorts.

Vad gäller Ahmed Yusuf och Abdulaziz Ali påpekar emellertid förstainstansrättens ordförande att ändrade omständigheter kan föranleda en annan bedömning av om det föreligger fara i dröjsmål i det förevarande fallet.

Vad gäller den ideella skadan har sökandena hävdat att den huvudsakligen består av negativ inverkan på sökandenas och deras familjers rykte, heder och värdighet.

Förstainstansrättens ordförande konstaterar i detta hänseende att även om det inte kan uteslutas att ett uppskov med verkställigheten av förordningen skulle motverka en ideell skada av detta slag, skulle ett sådant uppskov inte motverka denna skada i högre grad än en ogiltigförklaring av denna förordning efter att förfarandet rörande huvudsaken har avslutats.

Vad gäller den skada som Al Barakaat International Foundation åberopat består den i att det blivit omöjligt för föreningen att utöva sin verksamhet till följd av att förordningen ärtillämplig. Förstainstansrättens ordförande anser att även om det är ostridigt att Al Barakaat International Foundation tvingats upphöra med sin verksamhet till följd av förordningen, kan denna skada inte anses vara allvarlig, eftersom verksamheten inte drivs i vinstsyfte.

Förstainstansrättens ordförande anser därför att kravet på att det skall föreligga fara i dröjsmål inte är uppfyllt.

Observera att detta beslut inte på något sätt föregriper förstainstansrättens avgörande av målet i huvudsaken. Förstainstansrätten kommer först på ett senare stadium att meddela dom i huvudsaken.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för förstainstansrätten.

Pressmeddelandet finns tillgängligt på franska och svenska och kommer senare att finnas tillgängligt även på engelska och tyska.

För beslutet i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet,

www.curia.eu.int ,

cirka kl. 15.00 i dag.

För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Isabelle Phalippou,

tel. +352-43 03 32 55, fax +352-43 03 31 84