Under åren 1998 och 1999 väckte kommissionen talan om fördragsbrott mot Portugal, Frankrike och Belgien. Kommissionen ansåg att dessa medlemsstaters bestämmelser om begränsningar av omfattningen av investeringar vid privatiseringar eventuellt stred mot utövandet av de ovannämnda grundläggande friheterna i gemenskapsrätten (punkterna 19 och 20 i C-483/99, punkt 23 i C-367/98 och punkt 21 i C-503/99).

-    För Portugals del gäller kommissionens talan de lagar och bestämmelser om privatisering i vilka en högsta tillåten nivå för omfattningen av utlänningars investeringar anges och enligt vilka ett förhandstillstånd av finansministern krävs när en privatperson önskar förvärva 10 procent eller mer av företagets kapital (punkterna 24-28 i C-367/98). Bestämmelserna gäller vissa företag verksamma inom någon av följande sektorer: Bank, försäkring, energi eller transport (punkt 12 i C-367/98).

-    För Frankrikes del gäller talan den särskilda aktie i bolaget Elf-Aquitaine som inrättades genom dekret år 1993. Enligt aktien skall förvärv av företagets kapital eller rösträtt vid bolagsstämman som överstiger vissa nivåer i förhand godkännas av ekonomiministern. Vidarekan ekonomiministern motsätta sig beslut om överlåtelse eller pantsättning av företagets tillgångar (punkterna 1 och 20 i C-483/99). Det aktuella företaget är verksamt inom området för Frankrikes petroleumförsörjning (punkt 15 i C-483/99).

-    För Belgiens del gäller talan två kungliga förordningar från 1994 genom vilka en särskild aktie i Société Nationale de Transport par Canalisations och i företaget Distrigaz inrättades till förmån för belgiska staten. Aktierna ger energiministern befogenhet att hindra överlåtelser av teknisk installation och vissa förvaltningsbeslut som rör företagets tillgångar och som kan hota den nationella försörjningen av naturgas (punkterna 1 och 19 i C-503/99).

Till att börja med har EG-domstolen erinrat de berörda medlemsstaterna om att alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land är förbjudna enligt EG-fördraget (punkt 35 i C-483/99, punkt 36 i C-367/98 och i C-503/99) och att rådets direktiv från 1988 om genomförandet av den fria rörligheten för kapital skall anlitas vid fastställandet av vilka investeringar i form av förvärv som utgör godkända kapitalrörelser enligt bestämmelserna i fördraget.

Det är mot bakgrund av denna princip som domstolen har prövat om de särskilda aktierna i respektive medlemsstat uppfyller ovannämnda krav. Det gäller:

-    förbud för gemenskapsmedborgare att förvärva mer än ett visst antal aktier (infört i Portugal) (punkt 39 i C-367/98),

-    krav på förhandstillstånd eller förhandsanmälan vid förvärv av kapital eller rösträtt överstigande en viss nivå (i Frankrike och Portugal) (punkt 25 i C-367/98 och punkt 39 i C- 483/99),

-    eller befogenhet att i efterhand invända mot beslut om överlåtelse (infört i Frankrike och Belgien) (punkt 38 i C-483/99 och punkt 39 i C-503/99),

Till att börja med har domstolen konstaterat att bestämmelser som kan hindra investerare från att förvärva aktier i de berörda företagen samt leda till att investerare från andra medlemsstater avstår från att göra placeringar i dessa företag riskerar att göra den fria rörligheten för kapital illusorisk. Sådana bestämmelser begränsar kapitalrörelser (punkterna 41 och 42 i C-483/99).

Kan sådana begränsningar accepteras?

Domstolen har börjat med att pröva den portugisiska bestämmelsen som ger upphov till uppenbart diskriminerande behandling av investerare från andra medlemsstater.
Den aktuella bestämmelsen begränsar den fria rörligheten för kapital vilket domstolen inte kan godta (punkt 41 i C-367/98).

Därefter har domstolen tagit ställning till om de av medlemsstaterna uppgivna rättfärdigande motiven till bestämmelserna med begränsande verkan kan godtas. Som motiv har medlemsstaterna angett nödvändigheten av att upprätthålla statlig kontroll över företag som är verksamma på områden av allmänintresse eller på strategiska områden (punkterna 42 och 43 i C-483/99 och i C-503/99). Den fria rörligheten för kapital kan endast inskränkas genom nationella regler som motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset och som överensstämmer med proportionalitetsprincipen, med andra ord skall det eftersträvade målet inte kunna uppnås genom åtgärder med mindre begränsande verkan (punkt 45 i C-483/99 och i C- 503/99) och systemet skall vara grundat på objektiva kriterier som är kända i förväg av de berörda företagen. Dessa skall vid behov ha möjlighet att väcka talan mot statens beslut (punkt 46 i C-483/99 och i C-503/99).

Domstolen anser att de aktuella åtgärderna går uppenbart utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det mål som eftersträvas av Frankrike (tryggandet av försörjningen av petroleumprodukter i händelse av kris) om detta kan anser utgöra ett legitimt allmänintresse (punkt 53 i C-483/99 ochi C-503/99). I de ifrågasatta bestämmelserna anges nämligen inte under vilka specifika och objektiva omständigheter som förhandstillstånd ges, alternativt nekas. Samma sak gäller för underkännande av beslut i efterhand. Därmed strider bestämmelserna mot rättssäkerhetsprincipen. Domstolen har gjort bedömningen att detta osäkerhetsmoment och omfattningen av statens utrymme för skönsmässiga bedömningar (punkterna 50 och 51 i C- 483/99) allvarligt hotar den grundläggande principen om fri rörlighet för kapital, varmed bestämmelserna inte kan godtas.

Domstolen har däremot kommit fram till att de åtgärder som Belgien har vidtagit för att uppnå det eftersträvade målet (upprätthållandet av minimiförsörjningen av gas i händelse av allvarligt och verkligt hot) samt motiven för detta mål överensstämmer med gemenskapsrättens grundläggande principer. Något förhandstillstånd fordras nämligen inte. Vidare måste utövandet av de befogenheter som de belgiska myndigheterna har i samband med överföringar av installationer ske inom en viss tidsfrist. Samma sak gäller vid eventuella ingrepp i de berörda företagens förvaltning. De aktuella förfarandena skall åtföljas av en formell motivering, se ut på ett visst sätt samt vidtas inom ramen för effektiv rättslig kontroll. Avslutningsvis har kommissionen inte visat att de aktuella bestämmelserna skulle kunna ersättas av en reglering med mindre begränsande verkan (punkterna 49-51 och 53 i C-503/99).

Vad gäller skyddandet av Republiken Portugals ekonomiska intressen har domstolen erinrat om att det följer av fast rättspraxis att sådana ekonomiska skäl inte kan åberopas till stöd för ett förfarande med förhandstillstånd som begränsar den fria rörligheten. Domstolen har sålunda slagit fast att de portugisiska åtgärderna strider mot fördraget (punkt 52 i C- 367/98).

Avslutningsvis har domstolen slagit fast att det inte är nödvändigt att domstolen separat prövar de aktuella bestämmelsernas förenlighet med fördragets bestämmelser om fri etableringsrätt, eftersom de begränsningar av den fria rörligheten för kapital som bestämmelserna gett upphov till är direkt knutna till, samt orsak till, de uppkomna begränsningarna av den fria etableringsrätten (punkt 56 i C-483/99 och i C-367/98).
Vad gäller målet mot Konungariket Belgien är de protektionistiska åtgärderna, om de kan anses begränsa den fria etableringsrätten, motiverade av samma anledningar som de åtgärder som begränsar den fria rörlighet för kapital (punkt 59 i C-503/99).

Detta är en icke officiell handling, avsedd för pressen, som inte är bindande för domstolen. Meddelandet finns tillgängligt på samtliga språk. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Cristina Sanz tel: +352 - 43 03 33 55 fax: +352 - 43 03 2731. Bilder från sammankomsten finns tillgängliga på "Europe by Satellite" - Europeiska kommissionen, GD X, Audiovisuell produktion, L-2920 Luxemburg, tel: +352 - 43 01 32392, fax +352 - 43 01 35249, eller B-1049 Bryssel, tel. +32 - 2 2950786, fax +32 - 2 2301280.