En yrkesorganisation för mindre spanska jordbruksföretag, Unión de Pequeños Agricultores, överklagade förstainstansrättens beslut av den 23 november 1999, i vilket den avvisat Unión de Pequeños Agricultores talan om delvis ogiltigförklaring av en förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter, däribland marknaden för olivolja. Förstainstansrätten avvisade talan med hänvisning till att organisationens medlemmar inte var personligen berörda av bestämmelserna i den ifrågavarande förordningen.

Domstolen framhåller att den avgörande frågan i målet är huruvida en enskild som inte är personligen berörd av bestämmelserna i en förordning skall anses vara behörig att väcka talan om ogiltigförklaring endast med hänvisning till att rätten till ett verksamt rättsligt skydd medför ett sådant krav, mot bakgrund av att det enligt klaganden helt saknas möjlighet att få till stånd en prövning inför nationell domstol.

Enligt EG-fördraget får "[v]arje fysisk eller juridisk person ... väcka talan mot ett beslut som är riktat till honom eller mot ett beslut som, även om det utfärdats i form av en förordning eller ett beslut riktat till en annan person, direkt och personligen berör honom". Enligt fast rättspraxis skall således en enskild vara behörig att väcka talan om ogiltigförklaring av en allmänt tillämplig rättsakt endast när rättsakten i fråga angår denne på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för denne eller på grund av en faktisk situation som särskiljer denne från alla andra personer.

En fysisk eller juridisk person som inte uppfyller detta villkor är inte behörig att väcka talan om ogiltigförklaring av en förordning.

Domstolen framhåller att Europeiska gemenskapen är en rättslig gemenskap, inom vilken det skall kontrolleras att dess institutioners rättsakter är förenliga med fördragets bestämmelser och gemenskapens allmänna rättsprinciper, vilket inkluderar grundläggande rättigheter. Enskilda skall således ha tillgång till ett verksamt rättsligt skydd för sina rättigheter enligt gemenskapsrätten. Denna rättighet ingår bland gemenskapens allmänna rättsprinciper, som har sitt ursprung imedlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.
Genom fördraget har det inrättats ett fullständigt system för kontroll av huruvida de rättsakter som antas av gemenskapsinstitutionerna är lagenliga. Denna kontroll har anförtrotts gemenskapsdomstolen.

I detta system har fysiska eller juridiska personer, som på grund av begränsningar av deras talerätt inte kan föra talan direkt vid domstolen angående en rättsakts giltighet, möjlighet att åberopa att en sådan rättsakt är ogiltig
-    antingen indirekt inför EG-domstolen i ett mål som rör en gemenskapsåtgärd som antagits med tillämpning av rättsakten i fråga, eller

-    inför nationella domstolar, vilka själva saknar behörighet att pröva giltigheten av gemenskapens rättsakter, men har möjlighet att begära förhandsavgörande från EG- domstolen.

Det ankommer därvid på medlemsstaterna att tillhandahålla ett system för rättslig prövning som gör det möjligt att säkerställa rätten till ett verksamt rättsligt skydd. I enlighet med principen om lojalt samarbete i fördraget skall de nationella domstolarna tolka och tillämpa nationella bestämmelser om talerätt så, att det är möjligt för fysiska eller juridiska personer att få till stånd en prövning vid domstol av lagenligheten av en åtgärd på nationell nivå som rör tillämpningen i förhållande till dem av en allmänt tillämplig rättsakt från gemenskapen genom att åberopa att denna rättsakt är ogiltig.

En enskild skall inte anses ha rätt att föra talan om ogiltigförklaring direkt vid EG-domstolen endast av det skälet att det visas att denne enligt nationella förfarandebestämmelser saknar möjlighet att genom att föra talan vid nationell domstol få till stånd en prövning av den omtvistade rättsaktens giltighet. En sådan tolkning skulle nämligen medföra att gemenskapsdomstolarna skulle tvingas tolka nationella processrättsliga bestämmelser. Även om villkoret direkt och personligen berörd med hänsyn till rätten till ett verksamt rättsligt skydd skall tolkas så att de omständigheter som kan särskilja en person beaktas, så kan inte en sådan tolkning medföra att detta villkor, vilket uttryckligen föreskrivits i fördraget, inte tillämpas. Domstolen skulle i så fall överskrida gränserna för sin behörighet.

Det är endast medlemsstaterna som är behöriga att med tillämpning av förfarandet för ändring av fördraget ändra systemet för kontroll av lagenligheten av allmänt tillämpliga rättsakter.

För att belysa bakgrunden till denna dom skall det påminnas om att generaladvokaten i sitt förslag till avgörande av den 21 mars 2002 föreslog att domstolen skulle ändra sin praxis radikalt, vilket han ansåg vara nödvändigt för att säkerställa ett verksamt rättsligt skydd. Vidare har förstainstansrätten, med hänvisning till detta förslag till avgörande, i dom av den 3 maj 2002 i mål T-177/01, Jego-Quéré och Cie, avvikit från domstolens praxis.

Detta är en icke officiell handling, avsedd för pressen, som inte är bindande för domstolen. Meddelandet finns tillgängligt på samtliga språk. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Reinier Van Winden tel: +352 - 43 03 33 55 fax: +352 - 43 03 2731. Bilder från sammankomsten finns tillgängliga på "Europe by Satellite" - Europeiska kommissionen, GD X, Audiovisuell produktion, L-2920 Luxemburg, tel: +352 - 43 01 32392, fax +352 - 43 01 35249, eller B-1049 Bryssel, tel. +32 - 2 2950786, fax +32 - 2 2301280.