Antti Siilin köpte en begagnad bil i Tyskland av märket Mercedes Benz, som han några månader senare importerade till Finland, varvid han deklarerade bilen vid tullkammaren för att erlägga bilskatt.

Tullkammaren beräknade Antti Siilins skatt genom att jämföra hans fordon med en ny bil av samma märke, men av en annan modell som dock uppvisade jämförbara tekniska särdrag.

Det finländska tillämpliga systemet i fråga om beskattning av bilar består av:

    i)    bilskatt:
        -    denna skatt kännetecknas av att de olika handelsleden beaktas. För begagnade bilar som redan registrerats i Finland beräknas skatten på den officiella importörens inköpsvärde på den nya bilen. Därmed beaktas inte dennes vinstmarginal liksom vinstmarginalerna för eventuella grossister och detaljister. Bilskatten på de begagnade fordon som importerats av enskilda beräknas på konsumentens inköpspris för en motsvarande ny bil, vilket vanligtvis är högre än priset som den officiella importören betalar.
        -    i fråga om värdeminskningen föreskrivs i de finska bestämmelser som är tillämpliga på importerade begagnade bilar att skatten skall nedsättas linjärt med 0,5 procent, men först efter de sex första månaderna efter att fordonet registrerades eller togs i bruk.
    ii)    en avgift som i nationell rätt betecknas som ”mervärdesskatt” på bilskatten.

Antti Siilin erlade det påförda beloppet varpå han anhängiggjorde ärendet vid de nationella domstolarna. Den nationella domstolen ställde ett antal frågor till Europeiska gemenskapernas domstol angående hur den nationella lagstiftningen skulle tolkas i ljuset av den bestämmelse i fördraget som innebär att all nationell diskriminerande beskattning är förbjuden, samt i ljuset av sjätte mervärdesskattedirektivet.

i) Lagstiftningen angående bilskatten

Domstolen erinrar om att syftet med fördraget är att säkerställa att den nationella beskattningen är neutral i konkurrenshänseende när det gäller importerade varor respektive varor som redan finns på den nationella marknaden och som har samma egenskaper och fyller samma behov hos konsumenterna.

Domstolen undersöker inledningsvis huruvida skillnaderna i underlaget för beräkningen av bilskatten är förenliga med fördragets bestämmelser. Domstolen anser att skatten på importerade begagnade fordon måste jämföras med den återstående skatt som ingår i värdet av liknande begagnade bilar vilka registrerats i medlemsstaten, det vill säga den skatt som erlades vid registreringen av den begagnade "nationella" bilen när den var ny, med beaktande av bilens värdeminskning. Detta innebär att beskattningsvärdet måste definieras på samma sätt i dessa två fall.

Detta har inte skett om en motsvarande begagnad bil som redan har registrerats i medlemsstaten beskattades i nyskick i ett handelsled i vilket bilen hade ett lägre värde.

Ett system som ger utrymme för sådana skillnader i beskattningen strider således mot fördraget.

När det gäller bilarnas värdeminskning anser domstolen att den faktiska värdeminskningen på begagnade fordon inte beaktas i det finska systemet eftersom värdeminskningen är linjär, särskilt under de första åren då den är mycket större än vad som senare är fallet. Ett sådant system är inte förenligt med fördraget.

Ett system för beskattning av importerade begagnade fordon som innebär att den faktiska värdeminskningen beaktas på grundval av allmänna kriterier är endast förenligt med fördraget om det inte medför någon som helst diskriminering. Detta krav innebär följande:

    -    offentliggörande av de kriterier för värdeminskning på vilka metoden för den skönsmässiga beräkningen baseras, och
    -    en möjlighet för ägaren att motsätta sig en tillämpning av metoden, vilket kan leda till en skyldighet att undersöka fordonets särskilda särdrag för att skattens neutralitet därigenom skall garanteras.

ii) Tillämpningen av den pålaga som i finsk rätt anges utgöra en "mervärdesskatt" på bilskatten

Med hänsyn till att begreppet mervärdesskatt inte omfattas av nationella lagstiftningar prövar domstolen huruvida denna pålaga verkligen utgör en mervärdesskatt enligt den definition som finns i gemenskapsdirektivet. Domstolen erinrar i detta avseende om mervärdesskattens väsentliga kännetecken, och anser att den finländska pålagan inte har dessa kännetecken av följande skäl:
    -    pålagan på bilskatten är inte en allmän skatt. Den är endast tillämplig på vissa fordon,
    -    pålagan står inte i proportion till priset på varorna,
    -    pålagan betalas inte i varje led i produktions- och distributionskedjan, och
    -    syftet med pålagan är att beskatta hela värdet, inte mervärdet.

Domstolen finner till följd härav att den finländska pålagan som är i fråga inte utgör en mervärdesskatt i den mening som avses i gemenskapsdirektivet.

Domstolen bekräftar slutligen som svar på frågan från den nationella domstolen, att denna finländska pålaga på bilskatten utgör en inhemsk diskrimerande beskattning som inte är tillåten enligt fördraget. Domstolen fortsätter analogt med sin föregående prövning, vilket föranleder den att konstatera att den finländska pålagan på bilskatten är oförenlig med fördraget om, det belopp som påförs vid registreringen av ett importerat begagnat fordon överstiger denåterstående skatt som ingår i värdet av ett liknande begagnat fordon som har registrerats i medlemsstaten.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på franska, engelska, tyska, italienska, spanska, nederländska, svenska, finska, grekiska och portugisiska. En fullständig text av domen finns tillgänglig på domstolens hemsida www.curia.eu.int  efter klockan 15 i dag. För ytterligare upplysningar vänligen kontakta Mr Reinier Van Winden, tel +352 42 03 3355; fax +352 43 03 2731. Bilder från sammankomsten kommer att finnas tillgängliga hos "Europe by Satellite", Europeiska kommissionen, GD X, Audiovisuell produktion, L-2920 Luxemburg, tel +352 4301 35177; fax +352 4301 35429, eller B-1049 Bryssel, tel +32 2 2964 106; fax +32 2 2965956, +32 2 2301280.