EG-fördraget innehåller särskilda transportbestämmelser som ger rådet särskilda befogenheter, med stöd av vilka rådet har antagit tre så kallade paket med bestämmelser (år 1987, år 1990 och år 1992). Dessa bestämmelser skall säkerställa frihet att tillhandahålla luftfartstjänster i gemenskapen och fri konkurrens inom gemenskapen. Det paket med bestämmelser som antogs år 1992 omfattar tre förordningar som rör
.     operativa licenser som medlemsstaterna utfärdar till lufttrafikföretag som är etablerade i gemenskapen,
.     EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen, och
.     fastställande av flygpriser på flyglinjer inom gemenskapen.

Dessa bestämmelser kompletteras bland annat av två andra förordningar som antogs år 1989 och år 1993 rörande
.     datoriserade bokningssystem,
.     fördelning av ankomst- och avgångstider.

Kommissionen har sedan början av 1990-talet begärt mandat av rådet att förhandla med Amerikas förenta stater om ett luftfartsavtal för att ersätta de bilaterala avtal som tidigare ingåtts av vissa europeiska stater som då ännu inte var medlemmar av gemenskapen. Rådet gav kommissionen ett begränsat mandat att förhandla med Amerikas förenta stater, vilket dock inte har lett till något avtal mellan gemenskapen och Amerikas förenta stater.

Från och med år 1995 gjorde Amerikas förenta stater ömsesidiga åtaganden gentemot vissa medlemsstater i bilaterala så kallade open skies-avtal i syfte att bland annat underlätta fritt tillträde till alla flyglinjer, beviljande av oinskränkta flyglinje- och trafikrättigheter, fastställande av priser enligt ett så kallat ”dubbelt underkännande”-system och möjligheter till gemensamma linjebeteckningar (så kallad code sharing).

Kommissionen har väckt talan mot sju medlemsstater (Danmark, Sverige, Finland, Belgien, Luxemburg, Österrike och Tyskland) som undertecknat så kallade open skies-avtal. Kommissionen har även väckt talan mot Förenade kungariket.¹ Kommissionen har i synnerhet gjort gällande att dessa medlemsstater, genom att underteckna nämnda avtal, har gjort sig skyldiga till följande:

i)     Medlemsstaterna i fråga har åsidosatt gemenskapens externa behörighet. Gemenskapen är nämligen enligt kommissionen ensam behörig att ingå ett sådant avtal (det skall noteras att denna anmärkning inte avser Förenade kungariket).
ii)     Medlemsstaterna i fråga har åsidosatt fördragets bestämmelser om etableringsrätt genom att göra det möjligt för Amerikas förenta stater att vägra bevilja trafikrättigheter inom sitt eget luftrum till lufttrafikföretag som utsetts av den medlemsstat som är part i ett avtal, om inte en väsentlig del av äganderätten till detta trafikföretag innehas av och den effektiva kontrollen av detsamma utövas av denna medlemsstat eller medborgare i denna stat (bestämmelsen om ägande och kontroll av flygbolag).

Huruvida gemenskapens externa behörighet har åsidosatts

Enligt fördraget kan gemenskapen endast få befogenhet att vidta åtgärder på luftfartsområdet om rådet dessförinnan har fattat beslut därom. Denna bestämmelse ligger inte i sig till grund för en extern behörighet för gemenskapen på luftfartsområdet, som gör det möjligt för gemenskapsinstitutionerna att ingå internationella avtal för gemenskapens räkning. Gemenskapen har således inte någon uttrycklig extern behörighet i det avseendet.

Domstolen påpekar dock att gemenskapens behörighet att ingå internationella avtal kan följa implicit av fördraget. Så är fallet när det är nödvändigt att gemenskapen tillerkänns extern behörighet för att den effektivt skall kunna utöva sin interna behörighet (vilken ännu inte har utövats). Domstolen konstaterar att det i förevarande fall inte är fråga om en situation där den interna behörigheten endast kan utövas samtidigt med den externa behörigheten, eftersom rådet kunde anta det så kallade tredje paketet utan att ett luftfartsavtal hade ingåtts med Amerikas förenta stater.

I enlighet med sin tidigare rättspraxis påpekar domstolen vidare att medlemsstaterna, när gemenskapen har antagit gemensamma regler, inte längre skall anses ha behörighet att göra åtaganden gentemot tredje länder, om dessa åtaganden inverkar på de gemensamma reglerna, och att endast gemenskapen har rätt att göra sådana åtaganden. Så är fallet när de internationella åtagandena omfattas av tillämpningsområdet för de gemensamma bestämmelserna eller i vart fall av ett område som redan i stor utsträckning regleras av sådana bestämmelser eller när gemenskapen i sina interna rättsakter har infört bestämmelser som rör medborgare från tredje länder, i detta fall lufttrafikföretag.

Domstolen skall därför analysera räckvidden av de åberopade förordningarna i varje enskilt fall.
Inledningsvis analyserar domstolen räckvidden av förordningarna om operativa licenser som medlemsstaterna utfärdar till lufttrafikföretag som är etablerade i gemenskapen och om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen och konstaterar att de bilaterala avtalen inte tillhör ett område som redan omfattas av förordningarna, eftersom avtalen innehåller bestämmelser rörande amerikanska lufttrafikföretag. Förordningarna kan därför inte ligga till grund för en extern behörighet för gemenskapen.

Domstolen konstaterar däremot att vissa bestämmelser vad gäller fastställande av flygpriser på flyglinjer inom gemenskapen och bestämmelser om datoriserade bokningssystem samt om fördelning av ankomst- och avgångstider i andra förordningar som omnämnts är tillämpliga på lufttrafikföretag från tredje länder. I detta fall har således gemenskapen exklusiv extern behörighet. Domstolen påpekar dock att kommissionen inte har styrkt att de bilaterala avtalen i fråga innehåller åtaganden avseende ankomst- och avgångstider.

Under dessa förhållanden finner domstolen att Danmark, Sverige, Finland, Belgien, Luxemburg, Österrike och Tyskland har åsidosatt gemenskapens externa behörighet vad gäller gemenskapsbestämmelserna om fastställande av flygpriser på flyglinjer inom gemenskapen och om datoriserade bokningssystem.

Huruvida etableringsrätten har åsidosatts

Domstolen konstaterar att enligt bestämmelsen om ägande och kontroll av flygbolag är Amerikas förenta stater i princip skyldigt att bevilja de trafikföretag som kontrolleras av den medlemsstat som är part till avtalet de rättigheter som föreskrivs i avtalen. Amerikas förenta stater har enligt bestämmelsen dock möjlighet att vägra bevilja trafikföretag som kontrolleras av andra medlemsstater och som är etablerade i förstnämnda medlemsstat dessa rättigheter. Detta utgör en diskriminering som hindrar lufttrafikföretag från andra medlemsstater från att behandlas som inhemska rättssubjekt i värdmedlemsstaten, vilket är förbjudet enligt gemenskapsbestämmelserna om etableringsrätt.

Denna bestämmelse är inte heller motiverad av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet, eftersom det inte finns något direkt samband mellan ett sådant hot och den allmänt tillämpade diskrimineringen av gemenskapsflygbolag.

Bestämmelsen om ägande och kontroll av flygbolag, vilken ingår i de bilaterala avtal som ingåtts mellan Amerikas förenta stater och Förenade kungariket, Danmark, Sverige, Finland, Belgien, Luxemburg, Österrike och Tyskland, strider följaktligen mot bestämmelserna om etableringsrätt.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på samtliga officiella språk. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Isabelle Guibal tel: +352 - 43 03 33 55 fax: +352 - 43 03 2731. Bilder från sammankomsten finns tillgängliga på "Europe by Satellite" - Europeiska kommissionen, GD X, Audiovisuell produktion, L-2920 Luxemburg, tel: +352 - 43 01 32392, fax +352 - 43 01 35249, eller B-1049 Bryssel, tel. +32 - 2 2950786, fax +32 - 2 2301280.

    ¹    Situationen är delvis en annan i Förenade kungarikets fall. Kommissionens talan avser det bilaterala avtal mellan Förenade kungariket och Amerikas förenta stater som undertecknades år 1977 (Bermuda II), vilket enligt kommissionen innehåller bestämmelser som strider mot gemenskapsrätten vad gäller etableringsrätten.