Den femte juni 2001 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2001/37/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror. Detta direktiv skulle vara införlivat med nationell rätt senast den 30 september 2002. Bestämmelserna om cigaretters sammansättning träder i kraft den 1 januari 2004 såvitt avser cigaretter som saluförs i gemenskapen. Förbudet att använda vissa beskrivande uttryck såsom “light” och “mild” på förpackningar med tobaksvaror träder i kraft den 30 september 2003.

Två engelska tillverkare av tobaksvaror, British American Tobacco Limited och Imperial Tobacco Limited, har vid High Court of Justice (Administrative Court) ifrågasatt Förenade kungarikets skyldighet att införliva direktivet med nationell rätt. Denna domstol har i en begäran om förhandsavgörande ställt frågor till domstolen angående direktivets giltighet och tolkningen av direktivets bestämmelser.

Prövningen av direktivets giltighet

Domstolen har inledningsvis undersökt huruvida det i förevarande fall var möjligt att använda den rättsliga grund i EG-fördraget av vilken det följer att gemenskapen har behörighet att vidta harmoniseringsåtgärder i syfte att förverkliga den inre marknaden.

Tillverkarna av tobaksvaror har gjort gällande att direktivet inte har till syfte att säkerställa fri rörlighet för varor inom gemenskapen utan att tillnärma nationella hälsoskyddsbestämmelser om tobaksanvändning, vilket utgör en åtgärd som gemenskapen saknar behörighet att vidta.

De tidigare antagna gemenskapsåtgärderna för harmonisering innehöll endast begränsade föreskrifter avseende tillverkning och märkning av tobaksvaror (direktiv 89/622 om märkning och direktiv 90/239 om högsta tillåtna tjärhalt i cigaretter). Medlemsstaterna kunde således fritt anta nationella bestämmelser beträffande sådana frågor som inte täcktes av direktiven.

Allmänhetens ökade medvetenhet om att användandet av tobaksvaror är skadligt för hälsan gjorde det dessutom sannolikt att medlemsstaterna skulle anta sådana nationella bestämmelser som var avsedda att på ett mer effektivt sätt avskräcka från användandet av tobaksvaror (uppgifter eller varningstext på förpackningarna) eller som syftade till att minska de skadliga effekterna (införandet av nya föreskrifter avseende cigaretters sammansättning). Vissa medlemsstater hade för övrigt redan antagit bestämmelser med sådant innehåll.

I detta sammanhang kan ett nytt tillnärmningsdirektiv motverka att hinder för den fria rörligheten av tobaksvaror inom gemenskapen uppkommer till följd av att nationella bestämmelser antas som innehåller olika krav avseende tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror.

Förbudet att i gemenskapen tillverka cigaretter som inte uppfyller kraven i direktivet, även när avsikten är att exportera dessa till tredje land, bidrar också till en väl fungerande inre marknad, eftersom det undanröjer möjligheterna till olaglig återimport eller omdestinering av dessa varor inom gemenskapen.

Följaktligen har direktivet faktiskt till syfte att förbättra villkoren för den inre marknandens funktion och det kunde antas med harmonisering av den inre marknaden som rättslig grund.

Vad gäller frågan huruvida harmoniseringsåtgärderna i direktivet är proportionella, påpekar domstolen först att förbudet att tillverka cigaretter som inte uppfyller kraven på de högsta tillåtna halter (av tjära, nikotin och kolmonoxid) som fastställs i direktivet är särskilt lämpligt för att vid källan hindra en omdestinering av cigaretter som tillverkats i gemenskapen i syfte att exporteras till tredje land. En sådan omdestinering kan inte bekämpas lika effektivt genom en alternativ åtgärd såsom en förstärkning av gränskontrollerna i gemenskapen.

Domstolen påpekar vidare att skyldigheten i direktivet att på cigarettpaketen ange uppgifter om halterna av skadliga ämnen och att anbringa varningstexter angående hälsorisker inte är alltför omfattande.

Slutligen anser domstolen att förbudet att på förpackningarna med tobaksvaror använda beskrivande uttryck som hänvisar till att en tobaksvara är mindre skadlig än andra tobaksvaror (exempelvis “light” och “mild”), vilka kan vilseleda konsumenterna, är ett lämpligt sätt att uppnå en hög hälsoskyddsnivå. Detta förbud avser att säkerställa att konsumenterna på ett objektivt sätt informeras om tobaksvarors skadlighet. Detta förbud är inte oproportionerligt med hänsyn bland annat till att det inte är uppenbart att enbart en reglering av användandet av beskrivande uttryck hade varit lika effektivt för att säkerställa att konsumenterna erhåller objektiv information, då dessa beskrivande uttryck i sig kan uppmuntra till att använda tobak.

Vad gäller iakttagandet av tobaksvarutillverkarnas varumärkesrättigheter påpekar domstolen att dessa tillverkare kan fortsätta, trots att de beskrivande uttrycken inte får användas på förpackningarna, att särskilja sina produkter genom andra särskiljande kännetecken. Den inskränkning av varumärkesrätten som följer av detta förbud motsvarar ett mål av allmänintresse som gemenskapen eftersträvar och den innebär inte ett ingripande som påverkar rättigheten som sådan.

Domstolen kom vid prövningen till slutsatsen att direktivet inte är ogiltigt.

Tolkning av direktivets räckvidd

Gäller förbudet att använda vissa beskrivande uttryck på förpackningarna enbart tobaksvaror som saluförs i gemenskapen eller gäller det även varor som förpackas i gemenskapen med avsikt att exporteras till tredje land?

Det ifrågavarande direktivets huvudsakliga mål är att förbättra den inre marknadens funktion inom området för tobaksvaror samtidigt som en hög häsloskyddsnivå säkerställs. Mot bakgrund av detta mål och med hänsyn till ordalydelsen av bestämmelserna i direktivet anser domstolenatt gemenskapslagstiftaren inte har velat utsträcka förbudet att i gemenskapen saluföra tobaksvaror med förpackningar på vilka det tryckts förbjudna beskrivande uttryck till tobaksvaror som förpackats i gemenskapen med avsikt att saluföras i tredje land. Förbudet att på förpackningen för tobaksvaror använda beskrivande uttryck, såsom termerna “light” och “mild”, gäller således enbart varor som saluförs inom gemenskapen.

NB: Det är andra gången som domstolen har prövat ett gemenskapsdirektiv som har till syfte att bekämpa användningen av tobak. Den 5 oktober 2000 ogiltigförklarade domstolen nämligen direktivet om tobaksreklam genom domen i mål C-376/98, Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2000, s. I-8419). Se pressmeddelande nr 72/00, www.curia.eu.int .

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla gemenskapens officiella språk. För domen i dess helhet var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int , cirka kl. 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Isabelle Guibal. tel. +352-43 03 3355, fax +352-43 03 2731.