Gerhard Köbler är sedan Dr 1986 ordinarie universitetsprofessor i Österrike. Med Dberopande av 15 Drs undervisning vid universitet i olika medlemsstater begärde han att han skulle beviljas ett särskilt tjänsteDlderstillägg som föreskrivs i en österrikisk lag. Hans begäran avslogs eftersom detta tillägg enligt lag endast beviljas pD villkor att 15 Drs tjänstgöring som professor har fullgjorts vid enbart österrikiska universitet. Han överklagade detta beslut som enligt honom innebar en indirekt diskriminering som stred mot principen om fri rörlighet för arbetstagare. Verwaltungsgerichtshof (Österrikes högsta förvaltningsdomstol) hänsköt en tolkningsfrDga till domstolen.

Domstolen, som under tiden hade meddelat dom¹ i ett jämförbart fall, frDgade den nationella domstolen om den vidhöll sin frDga. Med hänsyn till denna dom Dterkallade Verwaltungsgerichtshof sin frDga och ansDg att det aktuella tillägget utgjorde en lojalitetspremie som motiverade ett undantag frDn principen om fri rörlighet för arbetstagare. Den ansDg sDledes att det inte stred mot gemenskapsrätten att neka Gerhard Köbler detta tillägg.

Gerhard Köbler ansDg att detta avgörande av den österrikiska domstolen innebar ett Dsidosättande av vissa gemenskapsrättsliga bestämmelser som orsakade honom skada. Han väckte därför skadestDndstalan mot Republiken Österrike vid Landesgericht für Zivilrechtssachen Wien (allmän domstol), som i sin tur begärde förhandsavgörande av domstolen.

Skall principen att staten är skadestDndsansvarig för skador som orsakas enskilda genom en överträdelse av gemenskapsrätten anses omfatta det fall där överträdelsen kan tillskrivas en högsta domstolsinstans? Det skall tilläggas att statens skadestDndsansvar i ett sDdant fall är uttryckligen uteslutet i österrikisk rätt.

Generaladvokatens yttrande är inte bindande för domstolen. Generaladvokaterna har till uppgift att helt oberoende ge domstolen ett förslag till lösning av den tvist som skall avgöras.

Enligt generaladvokat Léger är medlemsstaterna skyldiga att ersätta den skada som orsakas enskilda pD grund av att en högsta domstolsinstans överträder gemenskapsrätten. Att erkänna en sDdan princip ligger i linje med domstolens rättspraxis beträffande den grundläggande principen om att staten är skadestDndsansvarig för överträdelse av gemenskapsrätten (oavsett vilket statligt organ som givit upphov till överträdelsen). Det ligger vidare i linje med domstolens rättspraxis avseende den nationella domstolens avgörande roll vid gemenskapsrättens genomförande, i synnerhet när den agerar högsta domstolsinstans. Generaladvokaten framhDller att det i avsaknad av möjlighet att väcka talan mot ett avgörande av en högsta domstolsinstans endast är en skadestDndstalan som kan garantera att upprättelse ges beträffande den kränkta rättigheten. Principen om att staten är skadestDndsansvarig när en högsta domstolsinstans Dsidosatt en rättsregel erkänns dessutom i allmänhet i medlemsstaterna. Ctminstone finns en stark tendens i den riktningen.

Medlemsstaterna kan inte undkomma ansvar för sina högsta domstolsinstansers avgöranden med bland annat motiveringen att saken är rättskraftigt avgjord i sista instans.

Generaladvokaten ägnar sig vidare Dt de materiella förutsättningar som skall vara uppfyllda för att statens skadestDndsansvar skall aktualiseras i ett sDdant fall. Dessa förutsättningar mDste överensstämma med sDväl den dömande verksamhetens särdrag som nödvändigheten av att bevara en viss koherens med den skadestDndsordning som är tillämplig pD lagstiftarens och förvaltningens verksamhet. Som en följd därav föreslDr generaladvokaten att man skall behDlla de tre minimiförutsättningar som domstolen har slagit fast vad gäller statens skadestDndsansvar för lagstiftarens eller förvaltningens agerande:
1.     Den rättsregel som har överträtts ger enskilda rättigheter.
    2.     Det är en tillräckligt klar överträdelse.
    3.    Det finns ett direkt orsakssamband mellan den omtvistade överträdelsen och den skada som de enskilda har lidit.

Vad gäller den andra förutsättningen som avser den aktuella överträdelsens art anser generaladvokaten att det avgörande kriteriet är huruvida den omtvistade felaktiga rättstillämpningen är ursäktlig eller inte.

Det ankommer pD medlemsstaterna att utse de nationella domstolar som är behöriga att pröva en sDdan skadestDndstalan, och dessa domstolar skall frDn fall till fall avgöra huruvida dessa materiella förutsättningar är uppfyllda. Enligt generaladvokaten kan man i detta mDl anse att Verwaltungsgerichtshof gjort sig skyldig till ett oursäktligt fel när den ogillade Gerhard Köblers talan. Verwaltungsgerichtshof borde ha prövat huruvida tjänsteDldersvillkoret var proportionerligt i förhDllande till det eftersträvade syftet att belöna en anställds lojalitet gentemot en viss arbetsgivare. Den österrikiska statens skadestDndsansvar kan sDledes aktualiseras pD grund av detta fel.

Anmärkning:    TvD mDl är anhängiga vid domstolen, mDl i vilka denna anmodas ta ställning till problemställningar som liknar dem som uttryckts i detta förfarande, nämligen
a) en talan om fördragsbrott mot Italien (mDl C-129/00, kommissionen mot Italien), och
b) en nederländsk begäran om förhandsavgörande (mDl C-453/00, Kühne mot Heitz).

Observera:    Domarna vid Europeiska gemenskapernas domstol inleder nu sin överläggning i detta mDl. Domen kommer att avkunnas senare.

Detta är en icke officiell handling endast avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt pD alla gemenskapens officiella sprDk. För det fullständiga förslaget till avgörande, se domstolens hemsida pD Internet, www.curia.eu.int , cirka kl. 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Christopher Fretwell, tel. +352)43 03 33 55, fax +352)43 03 27 31.