Biret är ett franskt företag som bedriver handel med livsmedel, särskilt kött.
Genom två gemenskapsdirektiv av år 1981 respektive år 1988 förbjöds import av med vissa hormoner behandlat kött och köttprodukter. Den 1 januari 1995 trädde avtalet om upprättande av WTO (Världshandelsorganisationen) samt bland andra det därtill hörande avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder (nedan kallat SPS-avtalet) och överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning i kraft gentemot EU, genom WTO:s tvistlösningsorgan (Dispute settlement body - DSB).
I april 1996 antog rådet ett nytt EG-direktiv, genom vilket det ovannämnda importförbudet upprätthölls och utvidgades till att omfatta ytterligare ett hormon. Den 13 februari 1998 förklarade DSB de däri intagna bestämmelserna oförenliga med SPS-avtalet. Gemenskapen skulle senast den 13 maj 1999 införliva DSB:s bindande rekommendationer. Därtill kom att det hos rådet låg ett av kommissionen förelagt förslag av den 24 maj 2000 om ändring av direktivet av år 1996. Detta förslag har fortfarande inte antagits.

I juni 2000 väckte Biret talan vid EG:s förstainstansrätt och yrkade ersättning för den skada som Biret hade lidit på grund av förbudet att till gemenskapen importera nötkött som behandlats med vissa hormoner.
EG:s förstainstansrätt ogillade skadeståndstalan och stödde sig härvid på domstolens rättspraxis, enligt vilken WTO-avtalet och dess bilagor visserligen har blivit en del av gemenskapsrätten, men som med hänsyn till deras karaktär och systematik i princip inte hör till de bestämmelser som domstolen kan stödja sig på för att pröva rättsenligheten av gemenskapsinstitutionernas handlingar. WTO-bestämmelserna grundar inga rättigheter för enskilda som de kan åberopa vid domstolen. De enda undantagen från denna princip är de fall då gemenskapen har haft för avsikt att fullgöra en särskild förpliktelse, vilken den åtagit sig inom ramen för WTO, eller då det igemenskapsrättsakten uttryckligen hänvisas till specifika bestämmelser i WTO-avtalen. Inget av dessa fall föreligger dock här.

Biret har överklagat vid EG-domstolen.

Generaladvokat Alber har idag föredragit sitt förslag till avgörande i detta mål.

Generaladvokatens åsikt är inte bindande för domstolen. Det är generaladvokatens uppgift att för domstolen helt självständigt lägga fram ett förslag på en rättslig lösning på det av honom bearbetade målet.

Generaladvokaten slår i första hand fast att WTO-rätten enligt fast rättspraxis inte är direkt tillämplig och att inget av de två i rättspraxis erkända undantagsfallen föreligger här (fullgörande av en särskild förpliktelse inom ramen för WTO-avtalet, uttrycklig hänvisning till en specifik bestämmelse i WTO-avtalet).
                
Generaladvokaten, som utgår från att det, efter det att DSB-rekommendationen av februari 1998 hade antagits, också var nödvändigt att anta en gemenskapsrättsakt för att införliva DSB- rekommendationen, frågar sig om inte Biret likväl, undantagsvis, skulle kunna åberopa DSB- rekommendationen och därmed direkt åberopa WTO-rätten, eftersom fristen för införlivande av rekommendationen sedan länge hade löpt ut. Införlivandefristen löpte ut i maj 1999. Kommissionen lade visserligen i juni 2000 fram ett förslag till ändring av gemenskapsrätten. Lagstiftningsförfarandet är dock hittills ännu inte avslutat, varför varken det WTO-rättsliga läget eller det gemenskapsrättsliga läget har förändrats sedan maj år 1999. Därmed inställer sig frågan, huruvida Biret hade bort finna sig i detta tillstånd utan gottgörelse, eller huruvida det under sådana förhållanden skall vara tillåtet att åberopa en DSB-rekommendation enligt vilken gemenskapsrätten på ett bindande sätt befunnits vara rättsstridig, med följd att WTO-rätten skall anses vara direkt tillämplig och det står Biret fritt att framställa eventuella skadeståndsanspråk.

Generaladvokaten anser att detta är möjligt.

Han anger att det är betecknande för WTO:s tvistlösningsmekanism - till skillnad från vad som gällde enligt GATT - att när ett DSB-beslut eller en DSB-rekommendation har meddelats skall dessa akter villkorslöst införlivas.
Parterna kan då inte längre förlikas eller överenskomma om ett undantag från förpliktelsen. De skulle endast fortfarande kunna förhandla om den tidsfrist, inom vilken DSB-utslag skall införlivas. I förevarande fall bestämdes denna till 15 månader och löpte ut i maj månad 1999.
Den omständigheten att en rätt till skadestånd tillerkänns medför enligt generaladvokatens mening inte att handlingsfriheten för gemenskapens lagstiftande och exekutiva organ inskränks. När en DSB-rekommendation eller ett DSB-beslut har meddelats har de fördragsslutande parterna i WTO inget (för)handlingsspelrum när det gäller frågan om de skall införliva rekommendationen eller
beslutet. De skulle inte kunna undandra sig sina WTO-förpliktelser genom att komma överens om en waiver. Det överlåts alltid åt behöriga gemenskapsinstitutioner att bestämma hur gemenskapen skall åstadkomma att dess åtgärder är förenliga med förpliktelserna enligt SPS- avtalet.
Det skulle mycket väl kunna vara så att institutionerna med stöd av nya vetenskapliga rön ånyo ställer upp importförbud, vilka den här gången är förenliga med SPS-avtalet. Fastställandet av direkt tillämplighet ger inte den enskilde rätt att kräva en bestämd åtgärd, som till exempel upphävande av importförbudet, utan endast en rätt till skadestånd i pengar.

Att i liknande fall tillerkänna en rätt till skadestånd står enligt generaladvokaten i överenstämmelse med rättspraxis i fördragsbrottsförfaranden och med medlemsstaternas ansvar för bristande införlivande av gemenskapsrätt (dom av den 19 november 1991 i mål C-6/90, Francovich).

Vidare anför generaladvokaten att det finns en grundläggande rättighet att fritt bedriva näringsverksamhet och att det är oskäligt att vägra medborgare en rätt att väcka talan om skadestånd, om gemenskapslagstiftaren genom sin passivitet mer än fyra år efter utgången av den för införlivande av DSB-rekommendationen medgivna fristen upprätthåller ett tillstånd som står i strid med WTO-rätten och på så sätt fortsätter att rättsstridigt inskränka medborgarens grundläggande rättigheter.

Generaladvokaten drar den slutsatsen att WTO-rätten är direkt tillämplig i de fall då en gemenskapsrättsakts oförenlighet med WTO-rätten har fastställts i DSB-rekommendationer eller DSB-beslut och gemenskapen inte har införlivat rekommendationerna eller besluten inom den av WTO medgivna tidsfristen.

Vidare prövar generaladvokaten om WTO-bestämmelserna också har till syfte att skydda enskilda. Han betonar att handel i marknadsekonomiskt organiserade stater i första hand bedrivs av enskilda och att den följaktligen inverkar på medborgarnas rätt att fritt bedriva näringsverksamhet. Av EG-domstolens rättspraxis följer att en bestämmelse som avser att skydda allmänintresset (här: liberaliseringen av världshandeln) inte innebär att det är uteslutet att också skyddet för enskilda omfattas. Så är enligt generaladvokaten fallet här.

Rådet har följaktligen åsidosatt en gemenskapsbestämmelse som kan åberopas av enskilda.

Generaladvokaten föreslår att domstolen skall upphäva förstainstansrättens dom och återförvisa målet dit, så att förstainstansrätten kan pröva de ytterligare förutsättningarna (skador och kausalitet).

Icke officiell handling avsedd för massmedia som inte är bindande för EG-domstolen. Tillgänglig på samtliga officiella språk. För texten i sin helhet vänligen se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int  omkring kl. 15 idag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Christopher Fretwell, tel. +352-43 03 33 55, fax +352- 43 03 27 31.