Vad gäller inkomstbeskattningen gäller olika avdragsbestämmelser för de båda försäkringstyperna, med effekter som kan vara mindre förmånliga för kapitalförsäkringar och således för tjänstepensionsförsäkringar som tecknats i en försäkringsrörelse som är etablerad i en annan medlemsstat. De premier som arbetsgivaren betalar avseende en pensionsförsäkring är omedelbart avdragsgilla för honom vid inkomstbeskattningen. Den pension som senare utges är inkomstskattepliktig fullt ut hos den pensionerade löntagaren. De premier som betalats avseende en kapitalförsäkring är däremot inte avdragsgilla för arbetsgivaren. Denne har i stället rätt till avdrag för de belopp som han enligt avtal skall erlägga till den anställde. För den anställde utgör de belopp som han härvid erhåller skattepliktig inkomst av tjänst.

Den svenska medborgaren Ola Ramstedt är bosatt i Sverige och anställd hos det svenska företaget Skandia. Ola Ramstedt och Skandia har kommit överens om att en del av Ola Ramstedts pension skall tryggas genom att Skandia tecknar en tjänstepensionsförsäkring hos ett försäkringsbolag som är etablerat i en annan medlemsstat. Ola Ramstedt och Skandia har ansökt om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden beträffande huruvida en sådan försäkring skulle vara att anse som en pensionsförsäkring.

Skatterättsnämnden fann att försäkringen enligt svensk rätt skulle vara att anse som en kapitalförsäkring.

Ola Ramstedt och Skandia överklagade detta förhandsbesked till Regeringsrätten, som begärde förhandsavgörande från EG-domstolen om huruvida den svenska lagstiftningen var förenlig med gemenskapsbestämmelserna.

EG-domstolen konstaterar inledningsvis att de bestämmelser i fördraget som rör friheten att tillhandahålla tjänster är tillämpliga på ett sådant fall. I gemenskapsbestämmelserna anges nämligen att prestationer som normalt utförs mot ersättning skall anses som tjänster. I förevarande fall utgör de premier som Skandia erlägger den ekonomiska motprestationen för den pension som kommer att utges till Ola Ramstedt när denne slutar att bedriva yrkesverksamhet. Det saknar således betydelse att Ola Ramstedt inte betalar premierna själv.

Domstolen konstaterar vidare att sådana skattebestämmelser som de i Sverige gällande bestämmelserna inskränker friheten att tillhandahålla tjänster. De kan dels avskräcka svenska arbetsgivare från att teckna avtal om tjänstepensionsförsäkring hos bolag som är etablerade i en annan medlemsstat än Sverige, dels avhålla de sistnämnda bolagen från att tillhandahålla sina tjänster på den svenska marknaden.

Därmed återstår endast att undersöka huruvida sådana bestämmelser kan vara berättigade.

Domstolen anser att de argument som den svenska regeringen har framfört till stöd härför inte är övertygande.

Vad gäller nödvändigheten av att säkerställa kongruensen inom det nationella skattesystemet konstaterar domstolen att bestämmelserna i fråga kan vara berättigade på grund härav endast om det finns ett direkt samband mellan möjligheten att dra av premier och skatteplikten för belopp som betalas ut av försäkringsgivarna. I det svenska systemet föreligger emellertid inget sådant samband, eftersom det inte finns någon kompensationsåtgärd som uppväger den nackdel som en arbetsgivare som har valt en utländsk försäkringsrörelse har jämfört med en arbetsgivare som har tecknat en jämförbar försäkring hos ett svenskt bolag.

Vad gäller skattekontrollernas effektivitet anser domstolen att den kan säkerställas genom åtgärder som inte i lika hög grad inskränker friheten att tillhandahålla tjänster, exempelvis med tillämpning av gemenskapens direktiv från 1977, i vilket föreskrivs ett informationsutbyte i skattefrågor mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter.

Vad beträffar nödvändigheten av att bibehålla skatteunderlaget erinrar domstolen om att det faktum att de som tillhandahåller tjänster eventuellt kan erhålla en skatteförmån på grund av att de betalar låg skatt i den medlemsstat där de är etablerade inte kan medföra att en annan medlemsstat tillåts att skattemässigt missgynna de mottagare av dessa tjänster som är etablerade i sistnämnda stat. Behovet av att hindra att skatteintäkterna minskas är för övrigt inte ett skäl som kan berättiga en inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster.

Detta är en icke-officiell handling avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen (förstainstansrätten). Pressmeddelandet finns tillgängligt på följande språk: FR, EN, DE, DA, SV, FI För domen i dess helhet, var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int , efter kl. 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Christopher Fretwell Tel. +352)43 03 33 55 Fax +352)43 03 27 31

    Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område.