Kommissionen har i två mål väckt talan vid domstolen om ogiltigförklaring av ECB:s respektive EIB:s beslut. Kommissionen har hävdat att dessa beslut strider mot 1999 års förordning om utredningar som utförs av OLAF.

ECB och EIB anser att denna förordning inte är tillämplig på dem.

Domstolen understryker först och främst att enligt 1999 års förordning kan OLAF utföra utredningar inom de institutioner, organ och byråer som inrättats genom fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna eller på grundval av dessa. ECB och EIB berörs följaktligen av förordningen, eftersom de inrättades genom EG-fördraget.

Vidare erinrar domstolen om att ECB och EIB genom EG-fördraget har getts en oberoende ställning för att kunna fullgöra de uppgifter som de tilldelats genom fördraget. Denna autonoma ställning har dock inte till syfte att frigöra dem helt från Europeiska gemenskapen och att undanta dem från alla gemenskapsbestämmelser. Både ECB och EIB skall således bland annat bidra till att förverkliga Europeiska gemenskapens mål och ingenting utesluter a priori att gemenskapslagstiftaren, med stöd av de befogenheter som den har i kampen mot bedrägerier, kan vidta normativa åtgärder som kan vara tillämpliga på ECB och EIB.

För övrigt konstaterar domstolen att varken ECB eller EIB har visat hur OLAF:s utredningsbefogenheter skulle kunna påverka deras förmåga att på ett oberoende sätt fullgöra sina särskilda uppgifter.

Även om OLAF har inrättats av kommissionen och integrerats i denna institutions struktur, har gemenskapslagstiftaren föreskrivit garantier för att säkerställa att OLAF är helt oberoende och att den fullgör skyldigheten att iaktta gemenskapsrätten.

Enligt 1999 års förordning är OLAF:s befogenheter dessutom klart avgränsade och preciserade. Ett beslut att inleda en utredning måste grundas på tillräckligt allvarliga misstankar. Utredningen skall för övrigt utföras i enlighet med fördragens regler och i enlighet med villkoren och bestämmelserna i 1999 års förordning och i de beslut som varje institution, organ och byrå antar och som skall möjliggöra att eventuella särskilda förhållanden inom institutionerna, organen och byråerna beaktas på vissa villkor.

Slutligen anger domstolen att gemenskapslagstiftaren kunde anse att det för att förstärka arbetet med att bekämpa bedrägerier var nödvändigt att inrätta en ordning där utredningsfunktionen är centraliserad, självständig och specialiserad, såsom den ordning som införts genom 1999 års förordning.

1999 års förordning om utredningar som utförs av OLAF är följaktligen tillämplig på ECB och EIB.

Eftersom ECB:s respektive EIB:s beslut just har till syfte att utesluta en tillämpning av denna förordning på ECB och EIB beslutar domstolen att besluten skall ogiltigförklaras.

Detta är en icke-officiell handling avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt på alla officiella språk För domen i dess helhet, var vänlig se domstolens hemsida på Internet, www.curia.eu.int , efter kl. 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar var vänlig kontakta Christopher Fretwell Tel. +352 43 03 33 55 Fax +352 43 03 27 31

Förordning nr 1073/1999/CE, vilken antogs gemensamt av rådet och Europaparlamentet (EGT L 136, s. 1).
ECB:s beslut 1999/726/EG (EGT L 291, s. 36). EIB:s beslut har inte offentliggjorts.