Inledningsvis använde sig den tyska lagstiftaren uttryckligen av den möjlighet som den hade enligt nämnda gemenskapsförordning att undanta stads-, förorts- och regional trafik frDn förordningens tillämpningsomrDde. Sedan Dr 1996 föreskrivs uttryckligen i den tyska lagen att lokala och regionala trafiktjänster omfattas av förordningen i vissa fall.

Företaget Altmark Trans beviljades Dr 1990 tillstDnd och stöd avseende persontrafik med buss i Landkreis (distriktet) Stendal. De tyska myndigheterna förnyade Dr 1994 Altmarks tillstDnd och avslog bolaget Nahverkehrsgesellschaft Altmarks ansökan om tillstDnd. Sistnämnda bolag väckte talan vid tyska domstolar och gjorde gällande att Altmark Trans inte var ett ekonomiskt livskraftigt företag eftersom det inte hade kunnat överleva utan offentligt stöd, och att tillstDnden sDledes var olagliga.

Bundesverwaltungsgericht, vid vilken talan väckts i sista instans, har hänskjutit mDlet till EG-domstolen för att fD klarhet i huruvida:

- det stöd som Landkreis Stendal beviljat Altmark Trans utgör sDdant statligt stöd som är förbjudet enligt EG-fördraget,

- de tyska myndigheterna har rätt att föreskriva att lokala transporttjänster som tillhandahDlls inom ramen för ett självfinansierande system inte omfattas av 1969 Drs förordning om allmän trafikplikt.

Rörande den första frDgan:

Domstolen erinrar om att enligt fast rättspraxis mDste, för att en statlig Dtgärd skall kunna anses utgöra ett statligt stöd i den mening som avses i EG-fördraget, Dtgärden kunna anses innebära att det mottagande företaget fDr en fördel som det inte skulle har erhDllit enligt normala marknadsmässiga villkor.

Domstolen har bland annat funnit att det inte är frDga om en sDdan fördel när en statlig ekonomisk Dtgärd skall anses utgöra en ersättning som motsvarar ett vederlag för tjänster som de mottagande företagen har tillhandahDllit för att fullgöra skyldigheter avseende allmännyttiga tjänster.

För att det i ett konkret fall skall kunna anses att en sDdan ersättning inte utgör statligt stöd, mDste emellertid fyra villkor vara uppfyllda.

För det första skall det mottagande företaget faktiskt ha Dlagts skyldigheten att tillhandahDlla allmännyttiga tjänster, och dessa skyldigheter skall vara klart definierade.

För det andra skall de kriterier pD grundval av vilka ersättningen beräknas vara fastställda i förväg pD ett objektivt och öppet sätt.

För det tredje fDr ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med fullgörandet av skyldigheterna att tillhandahDlla allmännyttiga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhDllits och till en rimlig vinst.

För det fjärde, när urvalet sker utanför ramen för ett offentligt upphandlingsförfarande, skall storleken av ersättningen fastställas pD grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt transportföretag skulle ha Dsamkats (med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhDllits och till en rimlig vinst pD grund av fullgörandet av trafikplikten).

Endast när dessa fyra villkor är uppfyllda kan det anses att ett företag i själva verket inte gynnats av en ekonomisk fördel som kan ha som verkan att dessa företag fDr en mer fördelaktig konkurrensställning än konkurrerande företag, och att Dtgärden sDledes inte har de kännetecken som är utmärkande för statligt stöd i den mening som avses i EG-fördraget.

Rörande den andra frDgan:

Det skall dock understrykas att den nationella domstolen i förevarande fall endast mDste pröva huruvida det stöd som är i frDga har beviljats i enlighet med bestämmelserna i EG-fördraget om statligt stöd för det fall den kommer fram till att den ifrDgavarande gemenskapsförordningen inte är tillämplig i Tyskland. Med andra ord är det inte nödvändigt att använda sig av de allmänna bestämmelserna i EG-fördraget för det fall att nämnda gemenskapsförordning är tillämplig i förevarande fall.

Domstolen har funnit att den tyska lagstiftaren i princip kan tillämpa det undantag som föreskrivs i gemenskapsförordningen partiellt vad gäller stads-, förorts- och regional trafik, eftersom den närmar sig de mDl som eftersträvas genom förordningen genom att göra sD. En medlemsstat kan emellertid endast tillämpa nämnda undantag partiellt under förutsättning att rättssäkerhetsprincipen vederbörligen beaktas. För att sD skall vara fallet krävs att användningen av nämnda undantag klart avgränsas genom den tyska lagstiftningen, sD att det är möjligt att fastställa när nämnda undantag är tillämpligt och när gemenskapsförordningen är tillämplig.

Detta är en icke-officiell handling avsedd för massmedia, vilken inte är bindande för domstolen. Pressmeddelandet finns tillgängligt pD följande sprDk: tyska, engelska, danska, spanska, finska, franska, italienska, nederländska och svenska För domen i dess helhet, var vänlig se domstolens hemsida pD Internet www.curia.eu.int  efter cirka kl 15.00 i dag. För ytterligare upplysningar, var vänlig kontakta Christopher Fretwell tel (00352) 4303 3355 fax (00352) 4303 2731. Bilder frDn uppläsningen av domen finns tillgängliga pD EBS Europe by Satellite, en tjänst som tillhandahDlls av Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för press och kommunikation, L-2920 Luxembourg, tel: (00352) 4301 35177, fax: (00352) 4301 35249, eller B-1049 Bruxelles, tel: (0032) 2 29 64106, fax: (0032) 2 29 65956