PRESSMEDDELANDE NR 92/03
21 oktober 2003
Domstolens dom i de förenade målen om förhandsavgörande C-317/01 och C-369/01
Eran Abatay m.fl. mot Bundesanstalt für Arbeit
KRAV PÅ ARBETSTILLSTÅND FÖR TURKISKA LASTBILSCHAUFÖRER SOM GENOMFÖR RESOR MELLAN TURKIET OCH TYSKLAND
FÖR ETT FÖRETAG MED SÄTE I TURKIET MED FORDON REGISTRERADE I TYSKLAND UTGÖR
HINDER FÖR FRIHETEN ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER
Den nationella domstolen skall avgöra om detta krav försämrar sökandenas situation i jämförelse
med de bestämmelser som gällde i Tyskland före det att tilläggsprotokollet till associeringsavtalet
mellan EEG och Turkiet träde i kraft
Tilläggsprotokollet och beslut nr 1/80 innehåller standstill-klausuler, det vill säga bestämmelser enligt vilka
nya begränsningar inte får införas på vissa områden. Tilläggsprotokollet innehåller en standstill-klausul avseende
etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster mellan EEG och Turkiet. Beslut nr 1/80
om fri rörlighet för arbetstagare innehåller en standstill-klausul avseende villkoren för tillträde till
anställning för arbetstagare som har erhållit uppehålls- och arbetstillstånd inom respektive lands område.
Enligt tyskt rätt behövde resande personal som arbetade med internationell godstrafik för företag
etablerade i Tyskland inte arbetstillstånd före den 1 september 1993. Från denna dag
var endast resande personal som var anställda av företag etablerade i utlandet undantagna
från kravet. Efter den 10 oktober 1996 gäller undantaget endast när fordonet dessutom
är registrerat i den stat där den utländske arbetsgivaren har sitt säte.(Pressmeddelande 38/2003
första stycket)
Eran Abatay och de övriga sökandena är turkiska medborgare som bor i Turkiet
och är verksamma som chaufförer i internationella godstransporter. De är anställda av ett
turkiskt företag som är etablerat i Turkiet och är en filial till ett
tyskt företag, etablerat i Tyskland. De båda företagen importerar frukt och grönsaker till
Tyskland från Turkiet med lastbilar som är registrerade i Tyskland i det tyska
företagets namn och som bland annat körs av Eran Abatay m.fl. Den tyska
arbetsförmedlingen utfärdade arbetstillstånd för var och en av förarna med giltighet till den
30 september 1996. När dessa löpte ut vägrade myndigheten emellertid att utfärda nya arbetstillstånd
för dem. (Mål C-317/01)
Nadi Sahin, som ursprungligen var turkisk medborgare men som erhöll tyskt medborgarskap år
1991 driver ett transportföretag i Tyskland med en filial i Turkiet. Det tyska
företaget äger flera lastbilar registrerade i Tyskland som används i internationell trafik mellan
Tyskland och Turkiet, Iran och Irak.Nadi Sahin har använt turkiska arbetstagare boende i
Turkiet som chaufförer för lastbilar registrerade i Tyskland. Enligt den federala arbetsförmedlingen behövde
dessa chaufförer inte något arbetstillstånd. Från och med mitten av år 1995 ansåg
myndigheten emellertid att de inte längre var undantagna från kravet på arbetstillstånd.(Mål C-369/01)
Eran Abatay och dennes kollegor samt Nadi Sahin gjorde gällande vid tyska domstolar
att lastbilschaufförer som arbetar med internationella godstransporter fortfarande är undantagna från kravet på
tyskt arbetstillstånd för resan mellan Turkiet och Tyskland. De. stödde sig härvid på
standstill-klausuler i tilläggsprotokollet av år 1972 och beslut nr 1/80. Bundessozialgericht har ställt
frågor om tolkningen av dessa klausuler till Europeiska gemenskapernas domstol.
Enligt domstolen kan turkiska medborgare i den berörda medlemsstaten åberopa standstill-klausulerna i tilläggsprotokollet
av år 1972 och beslut nr 1/80 till stöd för att bestämmelser i
nationell rätt inte skall tillämpas.
Domstolen konstaterar nämligen att de ovannämnda bestämmelserna innehåller klara, precisa och ovillkorliga förpliktelser.
Domstolen har bedömt räckvidden av de två klausulerna och funnit att de är
av samma slag och har likadana ändamål. Deras syfte är att skapa gynnsamma
omständigheter för att gradvis genomföra etableringsrätten, friheten att tillhandahålla tjänster och den fria
rörligheten för arbetstagare genom att de nationella myndigheterna förbjuds att införa nya hinder
för dessa grundläggande friheter.
Domstolen tolkar standstill-klausulen i beslut nr 1/80 på samma sätt som den tidigare
gjort beträffande den liknande klausulen om etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Domstolen
fastslog därmed att medlemsstaterna enligt den första av de ovannämnda klausulerna är förhindrade
att behandla turkiska medborgare som lagenligt befinner sig inom medlemsstatens område på ett
mindre förmånligt sätt avseende tillträde till den första anställningen än som var fallet
när beslut nr 1/80 trädde i kraft (01.12.1980).
Standstill-klausulen i beslut nr 1/80 är emellertid inte tillämplig i de förevarande målen,
eftersom ändamålet med detta beslut är att turkiska emigranter skall integreras i medlemsstaten
genom att utföra ett reguljärt arbete under en viss tid. (90+91)
Domstolen konstaterar i detta hänseende att de turkiska lastbilschaufförerna, trots att de lagenligt
uppehåller sig i Tyskland, inte har vistats på denna medlemsstats område under tillräckligt
långa perioder för att kunna integrera sig i Tyskland i dess egenskap av
mottagarmedlemsstat.
Standstill-klausulen i tilläggsprotokollet kan inte desto mindre åberopas av ett företag med säte
i Turkiet som lagenligt utför tjänster i en medlemsstat. Även turkiska chaufförer som
är anställda av ett sådant företag kan åberopa den klausulen.
Domstolen anser däremot att för att rätten att tillhandahålla tjänster skall kunna åberopas
av en person som tillhandahåller tjänster gentemot den stat i vilken han är
etablerad fordras att tjänsterna tillhandahålls mottagare som är etablerade i en annan medlemsstat.
(107) Följaktligen kan ett företag som Nadi Sahins inte åberopa denna standstill-klausul, eftersom
de även ifrågavarande mottagarna är etablerade i Tyskland.
Domstolen konstaterar slutligen att den tyska lagstiftningen av år 1996 medför begränsningar av
friheten att tillhandahålla tjänster, men att det ankommer på den nationella domstolen att
avgöra om dessa begränsningar är nya.
Domstolen har tidigare fastslagit att nationell lagstiftning enligt vilken ett företag som är
etablerat i en annan medlemsstat måste ha ett administrativt tillstånd såsom ett arbetstillstånd
för att få tillhandahålla tjänster inom det nationella territoriet utgör en inskränkning i
friheten att tillhandahålla tjänster enligt EG-fördraget. Enligt associeringsavtalet är denna rättspraxis analogt tillämplig.
Beträffande frågan huruvida de begränsningar som följer av den tyska lagstiftningen är nya,
ankommer det på den tyska domstolen, som är behöriga att tolka den nationella
rätten, att bedöma om den ifrågavarande nationella lagstiftningen får till följd att sökandenas
situation försvåras i förhållande till de bestämmelser som gällde i Tyskland innan tilläggsprotokollet
trädde i kraft (01.01.1973).
Detta är en icke-officiell handling avsedd för massmedia och den är inte bindande för domstolen. Meddelandet finns tillgängligt på följande språk: danska, tyska, engelska, franska, nederländska, svenska Domen i fulltext finns tillgänglig på Internet (www.curia.int), i regel från kl. 12.00 (CET) på dagen för avkunnandet. För ytterligare upplysningar, var vänlig kontakta Christopher Fretwell Tel: +352 4303 3355 Fax: +352 4303 2731 |